........

Ibland krävs det så himla lite för att en bra dag ska bli en dålig...
Har bara gjort massa trevligt idag, umgåtts med Ida och Mannen, lunchat hos pappa och gjort fint hemma, jag har mått bra helt enkelt. Sen räcker det att jag går hungrig lite för länge, åker ut till mamma som inte är hemma, hittar henne hos syster spelandes sällskapsspel med lite vin, tomma pappablåpizzakartonger och that's it. Jag hade ju tackat nej till middag hos pappa för jag tänkte att jag skulle umgås med mamma, har ju inte gjort det än i påsk.
Då sätter mina tankar igång.
Varför hörde dom inte av sig? Varför behöver dom det egentligen? Bara för att jag är ensam? För att jag är den enda i familjen som "inte har någon"..? Varför tänker jag så här igen? Jag ska ju inte det, jag vet ju hur jag ska "tänka rätt". Varför låter jag det komma iaf då?
Sen blir jag ledsen, åker därifrån för att handla något att stoppa i magen och blir alldeles lipig.
Vad är det för fel på mig.
Nu snurrar alla tankar runt i huvudet och jag är ledsen