"söt", "fin" och massa annat sket

Fick en länk av syster idag och tänkte dela med mig av den här oxå bara för det.
Jag har i hela mitt liv levt så, alltså jämfört mig med andra och känt att om jag bara blir lite smalare, snyggare, roligare eller vad det nu kunde vara, så skulle allt bli bättre :) Bekräftelse och åter bekräftelse.. Ändå växte jag upp med trygga föräldrar, mycket skoj, fotboll och andra "grabbiga" saker. Vad är det då som gjort mig så? Slumpen? Nope!
Det är så himla mycket som påverkar som iaf jag inte tänkte på förr och det är skrämmande.. Hur man blir bemött som liten, i skolan, i affären, hos läkaren, hemma hos sin bästa vän, ja precis överallt hela tiden blir man "värderad" och förväntas vara på ett eller annat sätt..
Jag slåss fortfarande mot detta varje dag och kommer säkerligen alltid att göra det men hoppas att det i framtiden blir i mindre dos.. Jag är redan så pass "skadad" men tänker verkligen försöka motarbeta att barnen i min närhet växer upp och tror att det viktigaste i livet är att vara fina, söta, duktiga osv..
Jag sa senast idag hur sööööt min brorson var, självklart i all välmening, men sen slog det mig! Nej, jag kan inte hålla på så här hela tiden! Jag får försöka betona hur snäll han är, vilken fin kompis han är osv ist. Det kommer bli svårt för han Är ju otroligt söt och jag har ju alltid sagt så till alla barn jag älskar men de vet ju egentligen inte vad just de orden gör för deras framtida självförtroende..eller hur det Kan påverka..
Men nu när Jag vet det så kan jag ju helt enkelt försöka arbeta bort min vana att använda just sådana ord. Ett barn vet ju inte vad dessa ord innebär förrän vi lägger en värdering i dem.
Här är krönikan Läs den gärna och tänk efter vad ni möter/ser/hör på tv/radio varje dag och hur just det kan påverka era barn, syskon eller vänner
Jag tycker iaf att det ligger mycket i det och jag kommer försöka att tänka mig för innan jag ger barnen en "komplimang" nästa gång för jag är säker på att det tyvärr kommer vara väldigt många andra som just Inte kommer att göra det.

Detta kommer bli en stor utmaning för mig..
Jag ger nämligen ofta "ytliga komplimanger" till folk och blir själv glad om någon ger mig en komplimang ang mitt utseende, eller blir jag det? Självklart blir jag glad om någon tycker att jag är snygg eller söt fast det är ju bara för att jag lärt mig att man ska vara det och egentligen är det många av dessa "komplimanger" som just gjort mig osäker. Den festen jag går på när plötsligt ingen säger att jag är fin, när jag själv tycker att jag verkligen gjort mig finare än någonsin, då tror jag ju att det är något fel? Är jag ful ikväll? Skulle jag sminkat mig annorlunda? Det blir det som är viktigt.. Här kommer även all förväntan på att vara så bra på massa saker in, som jag tidigare skrivit om.
Varför skulle det egentligen spela någon roll??!! Är det viktiga inte att jag är en trevlig och snäll person, att jag har roligt på festen och att jag trivs? Mitt utseende är väl inte min person? Jag är inte mitt utseende..
Jag kan inte räkna alla gånger jag frågat min syster om jag ser konstig ut, eller har jag "blupp", ser det bra ut här? osv... Hemskt!
Nu måste jag även säga att Självklart finns det de som är lyckligt lottade och inte påverkas så starkt som jag, detta är Min upplevelse av det hela, men med tanke på hur allt bara blir värre och värre i media, i skolan, på arbetsplatsen ja överallt så tror jag inte att det är någon som kan gå förbi oberörd.
Har jag fel?