Läs detta först
Jag har precis börjat följa Cissis blogg och hittills gillar jag de flesta inlägg mycket.
Det jag fastnade för här är det som tjejen med brevet skriver om att kritisera sig själv.
Jag känner så väl igen mig. Det där kommer inte jag klara av, jag är för dum för det, inte tillräckligt smart/allmänbildad eller kreativ. Hen är mycket smartare än mig, tänk om de frågor jag ställer verkar "dumma" osv..??
Måste säga att detta alltid smyger sig på mig fortfarande, även nu iom mitt nya jobb, men jag börjar mer och mer förstå att- Fan, jag kan visst detta! Det jag inte kan lär jag ju mig! Hittills har jag ju klarat av mina jobb galant, med bravur t om! Vadå om jag ställer "korkade" frågor? So what??! Tror det är fler än vi tror som egentligen vill ställa just dom där frågorna, frågorna en inte vågar ställa för tänk om en framstår som korkad?
Äsch! Jag vet att jag inte är det men är samtidigt medveten om att jag aldrig haft något större intresse av att följa nyheterna, tidningarna eller läsa asmånga böcker vilket gjort att jag ser mig själv som rätt oallmänbildad.. Tyvärr.. Skulle önska att jag, under min uppväxt, haft ett större intresse för just sådana saker och inte bara sport och andra mer praktiska saker. Men nu är det ju som det är och jag kan inget annat göra än att fråga när det är något jag inte vet/kan eller något jag vill lära :) Jag är ju inte dummare än att när jag får svaret, förstår jag det och sen kan jag ju det ;) Och om det fortfarande inte är glasklart, ja då frågar jag ju igen. Det är helt ok!
Men som sagt, fortfarande kommer känslan av att inte duga, alltid när något nytt och skrämmande är på gång och varje gång får jag intala mig själv- Du fixar det här! Du är grym!
Och det funkar ju!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar