Var som ni vet ute vid Lundegård idag för att sortera kläderna som lämnats in till de asylsökanden. Galet att dom inte fått tag i folk innan som velat hjälpa till med det? Hur svårt/jobbigt är det lixom? Idag rörde det sig om 2 timmar ungefär, 2 fuckin timmar av mitt liv!! Och det vara bara trevligt och kändes bra! Totalt blev vi 8st så det gick fort :) Vi pratade, sorterade, slängde nerpissade säckar med kläder, drack kaffe och hade det bra. Jo tyvärr så var det ju några säckar som inte gick att ta vara på, stank av piss eller källar/mögel/sunk.. En del skitiga och trasiga kläder oxå men det är sånt en får ta.. En del ser nog detta som ett tillfälle att rensa ur garderoberna/källaren/förråden hemma eftersom det även var mkt sommarkläder som inte värmer det minsta i denna kyla..men men. Som sagt, mest bra kläder från bra människor :)
Men det behövs mkt mkt mer.. Med tanke på de 250 barn som bor där ute nu och många av dom går i flipflops..Kläderna idag kommer inte räcka till att ens varje barn får något.. Filtar och sånt är oxå välkommet och leksaker! Fick höra att på skolan dom har ordnat där ute har dom typ 1 kritask?
-Vem ska få rita idag..? Fy.. Och barnen har sådan brist på leksaker oxå så har ni sånt som bara ligger och skräpar hör av er! Tänk vilken lycka ett ark papper och några färgpennor kan ge dessa barn.
En som var med idag och hjälpte till kom själv till Lundegård för 20 år sedan drygt. Mirella var 10 år när hon fick bo i en av dessa stugor. Jag kan bara föreställa mig vilka känslor hon fylldes av när hon körde genom stugbyn och såg människorna som lever där idag, oroliga över framtiden, precis som hon gjorde..Usch jag blir alldeles blödig i skrivande stund.. Och nu kan personer som själva lekte med henne som små eller gick i hennes klass i skolan sitta och spy galla över dom "jävla svartingarna" som är här nu. Undrar om dom har tänkt på det? Det är idag precis likadant som det var för 20 år sedan..
Hon minns till och med vilken stuga och vilket stugnummer hon bodde under <3
2 kommentarer:
Jo då..., stuga nr 45
Trots att vi var de blattejävlarna som smutsade ner fina Öland så kan jag tacka de människorna som drog sådana ord över oss för den jag är idag. Jag kommer mycket väl ihåg känslan att få byta skola och börja på Viktoriaskolan. Köpingsvik var rena tortyren och jag kan än idag namnge varenda en utav dem som tyckte om att sparka på de som redan låg ner.
Jag måste säga att det är jättefint av dig Emelie att hjälpa till där det verkligen behövs och tro mig, många av de här barnen kommer att komma ihåg det du gjorde fast det kanske känns som en liten grej för dig //Jasmina
Tack fina du! Detta är en självklar sak för mig och borde vara för så många andra !!
Att Mirella har psyke att palla hjälpa till är starkt tycker jag, kan bara försöka föreställa mig alla känslor och minnen som poppar upp i henne när hon är med <3
Kul att du kikar in här :)
Kram
Skicka en kommentar