De senaste tre dagarna har varit sådana för mig..
Jag har ifrågasatt hela min livssituation, mig själv som person, mitt yttre, min träning, mitt boende (?) att jag är ensam och mitt arbete.
Jag har ifrågasatt min plats och roll på mitt arbete framförallt..
Saker har gått emot mig och känts tunga. Personer har varit otrevliga och ibland känner jag att det redan förväntas så mkt av mig, saker som kanske inte egentligen borde tynga mina axlar eller vara mitt ansvar.. Jag är inne på min 5 månad här och är fortfarande "provanställd" egentligen..
Självklart är det väl ett bra tecken att jag fåt ansvar, det grundar sig antagligen i att folk tror på mig och litar på mig? Fast ibland vill en ha hjälp och framförallt ett hjälpsamt och förstående bemötande..
Kanske är det jag själv som är den största "pressaren" och boven i dramat..förmodligen är det just så..
Jag själv förväntar mig kanske att klara av allt och felfritt dessutom och när det sen inte alltid går så smidigt som jag önskar och hjälpen jag behöver/vill ha inte finns så blir jag ledsen och tankarna börjar snurra..
Jag har tänkt tankar som- Vad är det för mening med allt? Trivs jag så bra som jag säger att jag gör?
När ska mitt liv reda upp sig? Kommer jag alltid bo i Den lilla Gula? Kommer jag flytta till Kalmar? Om inte, ska jag skaffa nytt i Borgholm igen då? Kommer jag lära mig allt? Kommer jag en dag kunna se tillbaka på allt detta och tänka- Varför oroade jag mig så? Allt löser ju sig!
Nu är det ju så att dessa tankar börjar snurra i mitt huvud när det är många faktorer som inte riktigt kommer överrens, men som oftast löser det sig, vänder och allt känns bra igen!
 |
| Detta är mitt nya office som jag snodde nu när Elis och dom andra flyttade en trappa upp :) Behöver skaffa lite grönt och ev någon tavla eller så sen ska det väl vara rätt fint va? :) |
 |
| Ja..Och det här är jag idag |
2 kommentarer:
det där ältandet och grubblandet kan vara fruktansvärt. jag är likadan. som tur är vänder det jo allt som oftast och man ser på saken med helt andra ögon.
herre gud vad jag ahr vänt coh vridit på min situation det senaste halvåret, och gör fortfarande. vissa dagar är tunga och jobbigt, men sen kommer dom där dagarna som är helt fantastiska. som till exempel när du sa i helgen att "vi vill ju ha dig kvar här, vill inte att du ska sluta" det fick mig att känna att jag gör nog iaf lite nytta.
det är bara att kämpa sig igenm dom där dagarna.
heja emelie! hang in there!!
Vi vill alla att du blir kvar och inte bara för att du är en grym instruktör och vi vill köra pass för dig utan för hela din personligthet! Det tycker iaf jag! Du har en skön inställning till livet, är trevlig och glad och jobbar och sliter lite överallt, inspo!! Det behövs fler sådana i denna lilla håla ;)
Sen kommer våren och sommaren snart å då kommer du inte vilja lämna ön för en sekund ;)
Skicka en kommentar