Efterlängtat sällskap och terapi

Idag var hon äntligen tillbaka på jobbet, min lilla bästis och knävärmare Elsa!
Jag hade sedan några dagar tillbaka tagit med mig en grisknorr till den lilla damen och idag fick hon den äntligen :) Fast hon var mest sugen på att dela en banan med mig, så det gjorde vi!
Elsa är mina flickors allra bästa vän och lekkamrat <3

Dagen i helhet har även denna dag varit bra och givande. Jag var inne i Kalmar hela förmiddagen på mitt allra sista möte med Marie, min terapi är avklarad och jag behöver den inte längre :)
Denna gång tror jag på det för denna gång har jag verkligen arbetat med mig själv, tagit till mig allt vi pratat om, tillämpat övningarna i min vardag och sett resultat. Jag mår bättre än på väldigt länge och har kommit dit tack vare professionell hjälp, massa stöd från vänner och familj och sist men inte minst en vilja att må bra, bli "frisk".
Jag kommer nu försöka att, i alla lägen, acceptera att Jag är Jag, mänsklig och absolut inte felfri men duger precis som jag är, hur bra som helst till och med!
Jag kommer självklart aldrig sluta att arbeta med mig själv, min självkänsla och mitt självförtroende, hur jag blir en så bra medmänniska, arbetskamrat och vän som möjligt. Jag kommer alltid behöva påminna mig själv om allt jag lärt mig hos Marie.

Alla borde gå i terapi för fan va bra det är! Även om man tycker att man mår bra så är det så himla skönt att få prata med någon som lyssnar, är expert på det hen arbetar med och kan vägleda en rätt för Marie har verkligen inte sagt- Så Här Ska Du Göra för att Må Bra! Nej, jag har fått vägledning, övningar, knep och med hjälp av dem själv fått komma fram till, komma på vad det är som gör att jag mår så där dåligt när jag "faller" och vad är det jag egentligen borde göra för att må bra? Vad kan jag ändra på?

Här en bild på underbara Sookie. Där, i mammas fönster, sitter hon alltid och tittar efter mig när jag lämnar dem där.. Man får ju lite ont i hjärtat för det slår aldrig fel och jag undrar vad hon tänker? Någon slags sorg måste hon ju känna där hon sitter? Tror hon att jag ska lämna henne för alltid?
Hon och Mimosa trivs som allra bäst när de är med mig. Där, ännu en anledning till att jag vill må så bra som möjligt, så jag kan ta så bra hand om mina flickor som möjligt.
Min kärlek till dessa töser...