SLS-utbildning

Vilken lärorik och intressant (utmattande..;) helg jag haft!!

Har ju påbörjat min Simlärarutbildning för SLS, Svenska Livräddningssällskapet.

Utbildningen fortsätter om två helger och fram till dess har vi med oss en hemuppgift.

Helgen har varit fullspäckad med både badande och teori. Mest teori men då mkt gruppdiskussioner och grupparbeten/rollspel.

Det enda badandet vi gjorde i helgen var två timmar igår, lördag.

Vi fick börja med 200m bröstsim som uppvärmning och kursledaren Johanna gick på kanten och observerade.

Känns alltid jobbigt när någon tittar, känns som att en blir bedömd lixom.. 

Jag är ju en helt ok simmare men gör ju inte allt efter konstens alla regler.

Men som hon varit väldigt tydlig med denna helg, vi är här för att lära oss Hur vi lär ut till barn och det betyder inte att vi själva måste kunna behärska allt till punkt och pricka. 

Och det stämmer ju! 

En kan ju lära ut saker även om en inte själv kan det så bra.

Vi fick sedan hoppa upp på kanten för att lära oss rätta bentag på land, hur vi visar och sedan övar på barnen på land innan vi går ner i vattnet och övar vidare.

Vi testade sedan på varandra i vattnet, hur vi styr barnens ben och hur vi hjälper till att vinkla fötterna på bästa sätt.

När vi sen skulle testa att simma bröstsim med dessa bentag blev det, iaf för mig, skitsvårt!! Det var betydligt lättare att ta bentagen vid ryggsimmet som vi fick göra härnäst.

Vi simmade nämligen efter bröstsimmet även 200m rygg innan vi då fick öva på tekniken vid ryggsimsbentag osv..

Sen blev det crawl och fjäril, livräddning med och utanlivboj och till att trampa vatten. En kände sig rätt färdig efter det passet på två timmar.. Och kall!! ;)

Det har sedan varit rollspel. Tex där någon (jag och det var inte mitt förslag) fick spela simlärare, en auktoritär sådan, medan de andra i min grupp var mina elever med olika personligheter.

Som ledare kan en ju vara sk "Låt gå" där en inte är konsekvent alls och barnen får typ bestämma och göra hur de vill. Eller så är en "demokratiskt" och låter barnen tycka till och bestämma en del eller så är en "auktoritär". 

Min grupp fick just uppgiften att göra ett rollspel där vi visade fram en auktoritär ledare. 

En i gruppen tolkade den direkt som att en var tvungen att vara stenhård, peka med hela handen och nästan vara arg.

Jag höll inte med (surprise!) utan valde att vara en glad ledare som pratade med barnen på ett pedagogiskt sätt men jag var konsekvent med mina "regler".

Vi hittade tex på att ett av barnen inte hade duschat innan samlingen och då fick gå med mamma (Rosie) tillbaka till duscharna innan vi kunde köra igång.

När Johanna sa att vi skulle göra rollspel tror jag dom flesta suckade inombords och tänkte att åh va jobbigt och pinsamt..

Men när vi väl är igång blir det ju rätt kul och mer avslappnat :) 

Jag känner att jag tar rätt mkt plats i sådana här sammanhang, det är nog både på gott och ont..

Jag vill inte upplevas som för framåt så jag verkar kaxig, för självsäker eller nåt samtidigt som jag vill ta initiativ och få min röst hörd.

Jag blir rätt dominant tror jag men jag hoppas jag samtidigt är ödmjuk..? 

Jag har kontrollbehov..

Så himla svårt för som jag nyss nämnde, det här med att verka självsäker..

Jag är ju självsäker i sådana här lägen. Jag vet vad jag tycker och kan. Är inte rädd för att uttrycka det och tycker det mesta är kul när det väl kör igång.

Analys är mitt andranamn...blir så trött på mig själv..

Bara var dig själv Emelie för fan!!

Bla bla bla.. 

Sen har det varit mkt lyssnande, diskussioner och filmtittande.

En lärorik helg tillsammans med massa trevliga människor, riktigt skoj!

Det rullar på så sakteliga

Redan fredag, tiden går hiskeligt fort..!
Jag har redan jobbat 7 dagar på raken och har nu iom utbildningen i helgen 7 dagar kvar innan jag tar en välbehövlig "vila" uppe i Böda.. (mkt vila det kommer bli just ;)

Mina dagar har rullat på och denna vecka har verkligen varit en aktiv vecka!
Måndagen började med ett VG-pass och sedan fortsatte den med an massa simskolor och avslutades med ett vattenfyspass.
Tisdagen var det dags för cirkelfys (vilket kul pass!!), onsdagen 3 skolklasser i bad, igår klasser i bad igen och idag fredag väntar jag på att klockan ska bli 10 och jag kör igång vattengympan.
Mkt fysisk aktivitet alltså och helgen lär ju bjuda på en hel del mer iom min simlärarutbildning.
Även fast jag känner mig väldigt sliten redan så är det rätt kul med sådana här perioder ibland (som sagt ibland..) då jag verkligen får hålla igång och känna att jag lever ;)
Det som gör att jag redan känner mig trött är ju för att jag lägger så mkt av min lediga tid (förmiddagar och kvällar) på min ideella verksamhet just nu men det är ju, som ni säkert förstått, värt varenda minut :)

Hur går det då med utdelning, insamling och sortering av barnkläderna?
Jo det rullar på. Igår fick jag och mamma hjälp av både Shireen och Anna Sjölin och vi hann hämta kläder på Lundegård, sortera upp i kassar och även dela ut en del vid Kapelludden (och fika under tiden)
Jag fick hjälp att tolka av Shireen när vi delade ut kassarna och det är verkligen till superstor hjälp! Så skönt att kunna förklara allt med storlekarna och om något blir för stort eller litet och att vi då önskar att dom försöker byta med någon annan vid campingen. Vi förklarar att det dom får är från människor som skänkt och att det inte är säkert att kassarna är "kompletta" och att dom då får försöka vända sig till tex Ria och Röda Korset.
Det kändes riktigt skoj att börja dela ut till Kapelludden! Fantastiskt trevliga och ödmjuka människor och alla vill hjälpa till!
Lite äldre barn (över 12) kom fram och frågade när vi skulle komma till dom och när vi förklarade att vi inte kommer att ha något till dom just nu pga åldern så fick vi svaret att Nej dom behövde inte ha något utan dom undrade för sina småsyskons skull.. <3 Så söta!!
Hoppas dom blev nöjda med svaret att det förhoppningsvis kommer ske nästa vecka.

Och här kommer NI in igen!
Hjälper ni oss fortfarande genom att skänka kläder, höra med nära och kära, sprida budskapet på facebook?!
Igår fattades det mkt strl 122-134 i jackor och termos, ev overall, till främst flickor.. När vi kommer fram till det faktum att vi inte kan få kassar klara pga att vi inte har ytterkläder får vi sluta för dagen och det är så tråkigt när vi har ångan uppe.. Vi har ju inte möjlighet att arbeta med detta varje dag i veckan utan avsätter vissa kvällar då vi samlas och sorterar och då vore det toppen om vi kunde hålla på tills ögonen inte orkar hålla sig öppna längre, att det var anledningen till att vi slutade och inte bristen på ytterkläder..
Men men..
Vi förstår att det tar tid att få tag i kläder och att alla inte kan skänka massor men jag ber er att fortsätta leta runt för behovet är fortfarande jättestort!!!
Kanske känner ni någon som driver eller arbetar i en klädaffär?? Vill dom kanske "tömma lagret" lite? Som sagt, hör runt och hör av er till mig om ni har tips eller fåt tag i något bra!

Till dess, Ha det gött och trevlig helg!!!!

Fullt ös medvetslös..?

Det är så mkt jag skulle vilja skriva och berätta för er alla om hur mina dagar ser ut, hur hela "klädprojektet" går, vad jag gör, vilka är "min familj" egentligen och hur jag känner inför olika saker osv.. 

Men när ska jag ha tid och ork när det är såhär mkt..?

Det är helt enkelt fullt upp just nu så något detaljerat och djupt ingående inlägg blir detta ej utan jag säger som såhär:

Vi är klara med alla barn uppe vid Guntorp vilket är fantastiskt! 

Vi har verkligen inte varit många som "jobbat" med det men tillräckligt för att lösa det till det bästa! Det har varit tungt stundvis både psykiskt och fysiskt. Mest det sistnämnda för mig hittills då jag lagt i stort sett all ledig tid, ja nästan varenda kväll och ledig dag på detta sedan det drog igång på riktigt. 

Det tar på krafterna stundvis men eftersom jag vet hur mkt vårt slit och engagemang är värt för dessa människor "tar jag smällen". Vad är min trötthet eller stress gentemot deras??!

Enormt stort tack till Nathalie som lagt så mkt av sin lediga tid på detta ihop med mig <3

(Självklart tacksam för er andra oxå)

Guld värt! Men nu jobbar vi vidare, eller hur?!

Denna sötnos står här i sin nya jacka och sina nya varma skor <3

Och! Idag bjöd jag ner hela "min familj" till Badhuset då jag jobbade och det blev en succé! Så roligt att se barnen leka som tokar i vattnet med sin pappa men även med Silje, Manne och andra barn :)

Shireen satt på kanten med Sabrina och drack kaffe eller sprang runt med kameran ;) 

Det var fullt hus idag då de stora leksakerna var i så jag tror verkligen dom var nöjda. Omar och Abudi ville flera gånger visa mig hur dom vågade hoppa, simma osv.. Så söta att jag dog typ <3

Nu har jag 14 dagar med jobb på raken framför mig (iom kurs i helgen) så får se hur mkt annat jag hinner med.. Borde hinna med lite då och då iaf.

Hoppas annars några andra kan ta vid när jag inte har tid, det tror jag nog :)

Morgondagen börjar med kaffemöte på Roberts för att sen dra vidare till jobb med vattengympa, simskolor och vattenfys så nu blir det till att sluta dom blå..Zzzz.. 

Är jag en mördare..??

Nu hoppas och önskar jag inte att fler tar illa upp men detta ämne har gnagt i mig sedan i söndags och jag måste få ur mig det.

Så här kommer det:

Är jag en mördare..?

Det tycker tydligen en del efter att jag la upp en, enligt mig, egentligen mkt vacker bild på mig och mitt skjutna rådjur på fb. 

Det var ingen köttig och blodig bild utan en bild på mig med ett vackert djur i fin natur..

Jag håller på att ta jägarexamen och kände mig så stolt efter att ha klarat av "hela proceduren" själv men hade på känn att vissa skulle misstycka..

Mkt tråkigt.

Jag fixade en perfekt träff en bit bakom bogvecket, djuret föll på plats (led aldrig) och jag gjorde hela tillvaratagandet själv. Jag tog ur och flådde med hjälp av Rikard som guide.

Jag vill lära mig att sköta allt själv och på ett så bra och "felfritt" sätt som möjligt.

Efter att jag träffat min fantastiska Rikard har jag lärt mig så otroligt mkt om djur och natur, jakt och viltvård. Jag förstår så mkt mer nu, hur allt går hand i hand.

Jag har världens bästa lärare.

Aldrig kunde jag väl tro innan att jag skulle bli en jägare? 

Jag utav alla?

Jag som alltid varit en sådan "stor djurvän"?

Men vet ni vad! Jag är fortfarande en lika stor djurvän som jag var innan bara det att jag lärt mig hur viktigt naturvård är för att allt ska fungera så bra som möjligt för alla arter. Och sen förstått att jag inte bara lärt mig det utan även insett att jag själv även kan utföra själva jakten.

Min personliga åsikt är att alla som kallar sig djurvänner men ändå äter kött borde stötta jakt för det finns inget värdigare sätt för djuret att dö på än så och ska det ätas kött är vilt det bästa.

Jag förstår om vegetarianer reagerar och tycker att jag är en ond människa som DÖDAR..!!! Det har jag full förståelse för och visst det är lätt att leva sig in i djurets känslor när en tittar in i deras vackra ögon.

Jag har oxå fått den känslan några gånger, en viss känsla av sorg när Rikard skjutit något. Tanken- Hen levde alldeles nyss och är nu död.. :(

Men den tanken har jag släppt mer och mer faktiskt och när jag sköt min bock i söndags fanns tanken ingenstans.

Hade jag fortfarande haft sådana tankar hade jag inte blivit en bra jägare.

För några är det säkert omöjligt att vara djurvän samtidigt som en jagar djur eller överhuvudtaget äter djur. 

Det tycker inte jag för det är olika saker. Jag vill inte heller att något djur ska lida och det gör dom inte vid jakt heller, dom har det hur bra som helst fram till att dom är döda. Iaf när jag och Rikard jagar.

Men jag tycker det är konstigt med en del som utan en tanke kan köpa kött från en mataffär och där djuret förmodligen lidit i trånga burar i hela sitt liv för att sedan gå till masslakt och ha mage att ifrågasätta mig!?

Här skjuts ett fritt levande djur som haft det hur bra som helst (för även det har vi försökt se till genom fodring osv) och det blir liv i luckan.

Många av er vill ju ha kött på bordet, frågan är vilket kött ni egentligen vill ha där??

Jag är köttätare och kommer förmodligen alltid vara men jag äter mkt hellre fritt gående, helt ekologiska vilda djur än jag äter plågade framavlade djur. Och gärna ett djur jag själv sett till att det hamnat på bordet för då vet jag med säkerhet att det är ett bra kött och att djuret haft ett bra och värdigt liv fram till dess.

Min önskan är att i framtiden alltid kunna äta bara vilt eller ekologiskt kött och som det ser ut nu är det inte omöjligt alls!

Ett liv med Rikard i Böda har alla förutsättningar och som jag längtar :)