Så mkt jag funderar på..
Hur människor kan vara så onda som, tråkigt nog, så många är.
Tänk att inte ha förmågan att öppna ögonen och faktiskt SE. Att förstå och känna för andra människor. Bry sig om andra och deras lidande.
Vilja hjälpa!?
Så många människor som vi just nu har runt om kring oss som varit med om saker vi aldrig ens i vår vildaste fantasi kan förstå på riktigt. All sorg, alla rädslor och all saknad.
Hur kan en inte känna med dessa?!
Inför dessa trångsynta och egoistiska människor känner jag ibland hat..
Men då kommer jag på mig själv och tänker:
Nä! Tänker inte känna hat, frustration och ilska pga dessa människor. Det är ju dom det är synd om för att dom är så fulla med hat och fördomar.
Vilken sorg det måste vara egentligen.. Att så ofta fyllas av hat så pass starkt att en inte förmår att känna empati för andra.
Tänk er vilken tomhet..?
Jag är ist full av kärlek!
Varje dag! Kärlek, kärlek! Jag får och jag ger! :)
Kärlek till de fina människor jag omges av. För alla nya vänner jag får och för allt nytt jag lär mig om dom och dom om mig.
Ist för att bli frustrerad och trött på helt, för mig, meningslösa och ointelligenta diskussioner och iom det bli arg så det känns och gör ont i hela kroppen.
Ist för det så gör jag gott.
Jag tänker bekämpa ondskan omkring mig med att ist göra gott!
Tänker inte låta mig påverkas av det onda.
Jag kommer bemöta varje sur min med ett leende! Varje sänkt huvud med ett glatt -Hej!
När ingen vill hjälpa kommer jag sträcka fram min hand!
Om folk är snåla och giriga tänker jag ist Ge Mer!
Jag har gjort det länge och hela tiden ser och möter jag fler och fler som gör desamma.
Och- Tillsammans kommer vi segra!
