Skörda i skördetider!

Så sant som det är sagt!

Jag kan verkligen säga att jag denna helg haft "skördefest" men inte för att jag tagit del av själva Skördefesten på det sätt som så många andra. 

Nej, utan för att jag har skördat både potatis och majs samt plockat svamp i helgen i Bödaskogen :)

Haha! Det låter det! 

Gick på min tredagars ledighet redan torsdag eftermiddag och gick då direkt till kyrkan för att ta del av "Världens Skördefest". Där knöt vi band (knöt ihop) till andra länder ist för att klippa band vid invigningen. Vi fick ta del av andra kulturers mat, historier, musik, konstverk och dans. 

Det var helt fantastiskt!

SFI-y (för yrkes någonting? Inte vanliga SFI iaf)  stod för hela kalaset och vad lyckat det blev! 

Så fina människor!

Bra start på skördehelgen!

Rullade norrut fredag eftermiddag med Rikard och det blev lite av det vanliga, fodra, snickra, plocka äpplen till rådjur och lite Idol innan vi slöt våra blå.

När jag vaknade runt 8 lördag morgon tog jag med Sookie ut för en promenad. Bara Sookie som var med upp i helgen, Mimosa bodde hos mormor.

Mötte Rikard och Tessie som var påväg hem från morgonbestyren så vi tog tillsammans en härlig promenad i skogen :) Det är så fint i Bödaskogen!!

Vad gjorde vi sen under lördagen..? Minnet är bra men kort ;) (det var ju ändå igår tänk på att jag är gammal ) 

Vi flyttade på några fällor, förbättrade en del och förberedde nya. Det fodrades lite till och så plockade vi potatis vid viltåkern Rikard och Ingvar fixade till i våras! En viltåker med viss kål, raps, havre och någon rad med potatis för djuren att smaska på nu och i vinter när det kan bli knapert.

Helt fantastiskt roligt att gräva ner händerna i jorden och känna att där gömmer sig minst 10 fina potatisar.

Jag kände mig som ett barn vid julafton ;)

Vi tog med ett bra gäng ner till syrran sen när vi ändå skulle "göra Borgholm".

Nej vi snor inte all potatis för djuren nu, förstår att det nästan lät så ;) Haha! 

Det räcker till dom oxå och alltid kul med egenodlade ekologiska potatisar på middagsbordet :) 

I Borgholm blev det inte så mkt mer än en middag på GT och sen fyrverkerier, lagom och trevligt!

Ja och idag har vi varit på skjutbanan och skjutit in ett gevär (jag sköt 3 riktigt bra smällar *host;), rastat Raja ordentligt i majsfältet, det har donats med lamm, plockats trattisar och det har promenerats med Sookie.

Dagen avslutades med kroppisar hos morsan, gött! 

Insamlingen

Nu har jag fått ihop en härlig liten skara vänner som vill hjälpa mig med lite utdelning av kläder :)
Vi kommer förhoppningsvis börja efter Skördehelgen nu.
Jag har några fler samtal att göra innan och något möte sen ska det nog kunna köra igång!

För er som undrar så går det bra att lämna in kläder, främst vinterkläder och skor till barn ute vid Lundegård. Pratade med Tina igår och hon ska försöka ställa undan det ni lämnar (som är för barn) på ett visst ställe så jag och min skara lätt kan hämta där ute för att sedan sortera och dela ut.
Vi kommer att försöka förse barnen först, (camping efter camping, stuga efter stuga) så har ni endast barnkläder i lådor/påsar så märk gärna upp det innan ni lämnar ut det. Det skulle underlätta jättemkt! :)
Om det är någon av mina vänner som vet med sig att ni har jättebra och varma kläder till barn som ni vill skänka och inte hinner ta er ut dit, hör av er till mig så kan vi säkert lösa det så länge :) Ni har kanske vänner och bekanta som vill skänka? Ta emot det, kontrollera så det endast är varmt, helt och rent och lämna ut det eller hör av er till mig som sagt.
Vill även säga att det i år är väldigt många småbarn och spädbarn som behöver varmt..

Som sagt, självklart vill vi hjälpa alla men jag och mina kommer först koncentrera oss på barnen sen se om det finns tid till resten så har ni vuxenkläder och skor släng det för tusan inte!! Lämna ut det också men lämna gärna det för sig och barnsaker för sig, går ju fort att märka upp.
Tack! Ni är guld värda!

Att hjälpa eller inte hjälpa..

Vart ska jag börja..

Känner mig så oerhört splittrad just nu. Vet inte hur mkt jag kan, klarar eller orkar engagera mig för jag vet hur mkt kraft det tar, hur musten gick ur mig sist jag försöka hjälpa alla..

Tänker börja med att uttrycka mig såhär iaf: (observera att detta är mina högst personliga åsikter)
Jag blir förtvivlad och har så svårt att förstå mig på dom som valde att lägga sin röst på SD pga anledningen att dom är missnöjda med resten av partiernas sätt att hantera invandringen. Att inte tänka steget längre innan en lägger sin livs viktigaste röst, att en ger plats åt främlingsfientligheten är skrämmande. Missade historielektionerna i skolan kanske?
Om resten av SDs politik stämmer överens med det dom tycker, that´s fine. Då förstår jag att rösten hamnade där. (Eller nä det gör jag inte men alla har rätt att rösta på vad dom vill för så fungerar det i Sverige som jagförr var stolt över.)
Är invandringsfrågan den absolut viktigaste frågan för dig och ett så stort problem för dig i din vardag, på ditt jobb och i ditt hem? Ärligt talat, se dig omkring.. Rannsaka dig själv, vart blir invandringen ett jätteproblem för just dig just idag? Sätter invandringen käppar i hjulet för dig idag? Får du inget jobb pga invandringen?
Har det kanske egentligen med något annat att göra?
 "Man har rätt att tycka vad man vill", "Vi har ju faktiskt yttrandefrihet"..
Vanliga kommentarer och ja vi har yttrandefrihet och vi får tycka vad vi vill det är det fina med Sverige men vi har även en lag som säger att vi inte får uttrycka främslingsfientlighet/rasism.. Oxå det fina med Sverige.
Vad andra egentligen tycker kan jag inte göra så mkt åt men jag kan säga stop när jag anser att folk gör fel. Säga stop när folk är främlingsfientliga, slänger ur sig rasistiskt skit och fördomar.
Jag gör det varje dag.
Det kommer jag alltid göra så det slipper ni aldrig.
Den smygrasismen som innan fanns gömda inom 4 väggar verkar nu (tack vare SD) blivit fritt fram att uttrycka var och hur och när, precis vart som helst..
Vad händer med mänskligheten. Vart finns förmågan, viljan att känna empati, sympati?
"Dom skulle inte hjälpa oss precis"
Oxå en vanlig kommentar.. Och ja, jag vet inte med tanke på hur det ser ut hos "dom" som jag antar att ni menar människorna i Syrien när ni säger. Hade det varit omvända roller, att "dom" levt i ett så bra och "rikt" land som Sverige och vi kom i flykt från ett så utsatt land som Syrien, jo då hoppas och tror jag att "dom" gjort samma sak som vi gör och kan göra för dom.
Det är vad jag önskar och vill tro om mänskligheten för än har jag hopp.
Sen att det finns rövhål överallt, det kommer det alltid göra, men majoriteten är god.
Punkt.

Tillbaka till att vara missnöjda.
Jag håller med. Jag är extremt missnöjd med att över 3 MILJONER människor är på flykt.
Jag är extremt missnöjd med att familjer med små barn är på flykt för att överleva. På flykt för att deras familjer, grannar, lärare, vänner och bekanta sprängs i bitar, får halsen uppskuren eller blir misshandlade och våldtagna till döds.
Jag är missnöjd över att världen ser ut som den gör, att små barn lever i skräck, förlorar sina föräldrar eller blir kidnappade för att själva bli soldater och döda.
Missnöjd med att människor utnyttjar dessa familjer och tar hutlösa summor för att transportera dom i båtar som blir överbelastade och ist sjunker så över 400 passagerare per båt (pappor, mammor, systrar, bröder, fastrar, morbröder, vänner, grannar) ist drunknar. Det som skulle bli deras räddning blir deras död.
Ja jag är jävligt missnöjd med mycket men nu är läget som det är..!

"Alla andra partier vill ju ta emot fler flyktingar! Vi kan ju inte ta emot alla!"
Vanlig kommentar.
Jag tror inte att de andra partiernas högsta önskan är att ha massinvandring men nu ser världen ut som den gör och dessa "andra partier" har hjärtan och förstår värdet i att hjälpa. Förstår att detta inte är ett val utan ETT MÅSTE.
Det kanske inte fungerar felfritt, jag säger inte det, men vi RÄDDAR LIV FÖR TUSAN! Vi får helt enkelt göra det just nu, vi har inget val och inte heller dessa människor som kommer hit av just den anledningen.
DOM VILL LEVA.
Önskan är ju att vi ska kunna hjälpa dessa människor och det ultimata vore ju att krigen och oroligheterna upphörde så  att dom familjerna som vill och har möjlighet kan flytta tillbaka till det dom känner till, till allt dom lämnade och vet om.
Det måste ju vara deras önskan såklart. Tänk att få lämna allt ni känner till, alla vänner, skolorna, hemmen, kulturen, allt och sen aldrig få det åter..
Usch..ryser bara jag tänker tanken.
Tro inte att jag inte förstår problematiken i när det kommer så många från andra länder så fort, det gör jag. Det blir kulturkrockar osv. Svårt att få ut information om hur allt fungerar tillräckligt fort osv.
Men det argumentet är inte starkt nog för att inte fortsätta hjälpa, så är det bara.
Hua..jag skulle kunna skriva i evigheter men bara här och nu känner jag att känslorna bubblar över.

Vi har det så jävla bra här och jag tycker vi ska vara stolta över att Sverige är ett så bra land som det är ist för att beklaga oss över alla flyktingar som kommer hit. Sträck på er och var stolta över att vi hjälper när vi kan ist.
Nästa gång ni står bakom en  tex syriansk familj i matbutiken, hjälp dom ist för att sucka högt. Om dom inte förstår språket och saker tar lite längre tid än du väntat dig, ta dig tiden att förstå. Om någon inte hittar de varor dom vill ha, hjälp till.
Ni kommer se tacksamheten i deras ögon, se vänligheten och värmen. De är människor, individer, vänner :)

Förra veckan när jag och min fina, fina, fina vän Sandra skulle till Kalmar gjorde vi ett snabbt kaffestopp på Q8 och just där var det en familj som inte kunde göra sig förstådda. Jag stod bredvid och lyssnade en stund för att sedan försöka hjälpa dom. Tillslut förstod jag att dom ville ha tvättmedel så dom kunde tvätta sina barns kläder.
Allt slutade med att jag tog familjen med mig i bilen, åkte och visade vart Netto och Ica låg eftersom dom där kan köpa tvättmedel o dylikt i storpack till en mkt billigare peng. Vi tog dom till banken så dom kunde växla de få euro dom hade till svenska pengar.
Vi körde hem dom till campingen där dom bor, bytte nummer och nu har jag (även Sandra 1 gång) hittills träffat dom 3 gånger.
Det är en familj på 4 där 2 är barn, två små söta pojkar. Omar och Abudi är 7 och 5 år, hade inga kläder mer än dom alldeles för korta mjukisar dom hade på sig och några kortärmade tröjor typ. Jackor hade föräldrarna (Shireen och Mohammad) köpt för sina sista besparingar när dom kom till Malmö för att barnen frös.
Denna familj är en av alla som har transporteras på en av dessa båtar ni säkert ser och hör om på nyheterna. Där dom tar hutlösa summor i betalt och där dom får vistas på denna båt i flera dagar utan någonting att äta och dricka. Shireen drack inget vatten på 10 dagar vilket resulterade i  en njurbäckeninflammation (heter det så?) med höga smärtor och blod i urinet..
Och det mest fasansfulla är att deras båt sjönk och alla hamnade i havet, alltså även lilla Omar och Abudi. Små pluttisar..tänk vilken rädsla..
Tack och lov (!!) var deras en av de båtar där alla blev räddade utanför Sicilien.. Men all deras packning (4 väskor..) försvann ner på havets botten så dom har ingenting kvar.

När jag var på kaffe hos dom härom dagen visade Shireen en film på hur det ser ut på dessa båtar och även en film där människor drunknade. Jag såg alla dessa människor kämpa för sina liv där i vattnet.
Hon berättade sedan att alla där dog. Över 400 personer, familjer med sina spädbarn på armen..
Jag fick även sen se bilder på deras hem (innan det stod i ruiner) och bilar. Mohammad ägde 3 klädbutiker och Shireen studerade vid Universitetet till journalist. Allt är borta.
Dom visar gärna bilder och filmer både från deras gamla hem och jobb men även tragiska och hemska bilder från kriget. Tänker att det är så dom bearbetar det och jag försöker att bita ihop och inte börja gråta. Tror inte dom förstår att jag, som vanlig lycklig svensk utan ett problem i världen, inte riktigt klarar av att se sådana bilder som för dom är vardag numera.. Mitt hjärta går i tusen bitar!
Jag tänker att jag kan ju inte börja lipa, jag måste ju vara stark för deras skull. Det är ju dom som är ledsna, trasiga och rädda.
Skitsvårt.
Så till er som tror att dom kommit för att leva gott på våra bidrag (dessa får 20:-/vuxen om dagen och 12:-/barn) kanske borde tänka om. Tror dom hellre fortfarande ägt sina butiker, haft barnen i skolan och studerat till sitt drömyrke på Universitetet.
"Ska mina skattepengar gå till dom?! Ska vi inte ta hand om våra egna först??"
Vanlig kommentar.
Jag ser gärna att mina skattepengar går till dessa familjer just nu, ta alltihop! Där gör dom iaf nytta! Jag ser hellre att dom går till det än till att försörja alla dom som drar omkring och inte vill jobba utan ist leva på socialbidra, för ärligt talat finns dom överallt och det är "vanliga svenskar"..!. (obs! det finns såklart dom som behöver leva på socialbidrag oxå, det förstår jag..)

Här står Omar och Abudi i sina nya tröjor dom fått av Manne. Dom har fått byxor, tröjor, jackor, skor och leksaksbilar hittills.
Dom är så goa dessa pojkar <3

När jag (med fantastisk hjälp från vänner och familj) för två år sedan tog tag i insamlingen av kläder o dylikt till Lundegård så blev det tillslut för mkt för mig känslomässigt.
Jag tog paus förra året, jag nästan blundade för problemet och tänkte att någon annan sköter nog det där nu. Alla får nog kläder och skor till sina barn ändå..
I år förstår jag nu att det inte är någon som gör detta och det är det som gör att jag idag sitter här splittrad.
Jag vill hjälpa alla men i detta läget fungerar inte "Ensam är stark"!!.. Tyvärr..
Jag känner såhär.
Jag har ett jobb som kräver mkt av min tid, hundar att ta hand om, familj, vänner och kärleken.
Mkt jag vill och önskar kunna lägga min tid på men med gemensamma krafttag kanske vi kan hjälpa andra mer behövande? Mitt kan jag sätta lite åt sidan ett tag, det reder sig och finns kvar ändå bara att jag får styra om lite i planerna. Jag kan nog hinna med allt ändå bara att det blir lite körigare ett tag.
SFI säger att dom inte har möjligheten att ta emot kläder i år och det enda stället jag vet om som tar emot kläder är Möllstorp men våra familjer här då? Guntorp, Kapelludden, Klinta och Lundegård?
Många vill skänka men vill någon göra mer undrar jag?
Är vi många kan vi kanske få det att fungera, jobba i skift? När vi har en ledig stund över helt enkelt.
Jag kan inte ensam det skulle bli pannkaka direkt.
Det är även något en inte gör över en dag, helg eller månad utan det krävs ett engagemang på några månader kan jag tänka mig. Det behövs folk som kan jobba ideellt och en lokal att hålla till i.

Jag är på! Oavsett vad det kräver av mig så är det värt det för det behövs mer än någonsin!
Har jag några med mig?

VG-conventet

Är helt slut efter denna dag...

Har varit i Oskarshamn på Vattengympa-convent hela dagen och testat på massa olika sorters pass. 

Dagen skulle börja kl 9 men första passet och eftersom jag heter Emelie Alltiduteiasgodtid Petersson var jag utanför arenan strax innan 8.. Hehe..

När jag kom in berättade dom att det blivit ändrat och att det börjar 10.30..!!!??

Tydligen hade dom försökt ringa om det men jag har då inte fått något samtal och inte Inger heller.

Strunt samma.

Tack o lov kom två till för tidigt så vi fick köra ett Pulspass redan 9.15-9.45. 

Kort, intensivt, rätt jobbigt stundvis och kul!

Sen körde resten igång 10.30 och till lunch hade vi haft minst 4 olika pass. 

Allt som allt blev det nog 8 pass och dagen bjöd på allt från pulspass, step, box, cirkelträning, djupvattenträning, spinning och zumba.

Det sistnämnda var helt meningslöst egentligen, iaf i träningssyfte för visst var det lite kul musik å så..

Men att köra zumba i vatten är ingen hit plus att passet var alldeles för många snabba byten att en inte hann ta ut rörelserna och få träning.

Det jag känner att jag fick ut av dagen är först och främst gratis träning, nya möten och erfarenheten ;)

Några låtar i pulspassen var bra och lite annat än vad jag kört (fast övningar jag känner till) plus att låtarna var bra så lite tips fick jag där. 

Cirkelträningen, där jag hoppats på nya idéer, gav mig inte mkt.. Alla övningar har jag plus att mina pass är mkt roligare och tuffare.

Jag var bara med på halva djupvattnet för mitt knä kändes väldigt ansträngt mot slutet så jag tittade på resten och även på spinningen.

Dagen har varit bra men nu är jag mör och tänker krypa in i famnen hos min Rikard <3 För nu är jag äntligen i Böda

MVG!

Det blev ett fett MVG på vattengympan idag! Så väljer jag att tolka det iaf och nu kommer lite skryt.. ;)

28 pers kom! Det första som hände var att jag fick en stor kram av en av stammisarna och som sen sa att hon saknat mig och min "härliga energi"! 

Blev helt varm i hjärtat! Sen bjöd hon in mig till när hon ska ha Party Lite hemma hos sig, hur gulligt är inte det då!!?

Jättemånga verkade glada över att mitt knä nu är friskt (vilket det egentligen inte är men jag får hålla pass nu iaf) och att jag kommer köra pass igen.

Alla gav järnet verkligen och dom brukar vara superfokuserade och stundvis se så himla allvarliga ut men idag log alla hela tiden :) Kanske var jag extra rolig idag eller nåt? Kan tro det för jag var helt speedad ;)

Efteråt fick jag bara lovord och alla var nöjda och trötta. Många kom fram och sa att det var ett roligt och tufft pass och att dom tycker det är bra :) 

Jag var så glad efteråt, värsta egoboost!

Som ni hör är jag mer än nöjd och en del kanske tycker jag verkar kaxig men vet ni vad?

I sådana här lägen, när det kommer till att hålla pass i grupp, då är jag jäkligt grym faktiskt! 

Jag är trygg i det jag gör och framförallt Älskar jag det jag gör!

Vg på VG?

Denna dag har varit så bra!
Var på jobbet 05.30, börjar egentligen 05.45 men vill alltid vara där i god tid utifall något skulle krångla plus att det är skönt att slippa stressa.
Efter alla morgonrutiner var det dags för mig att hoppa i plurret med ett gäng ungar. Idag var det en särskola som hade bad så det blev mest lek och bus men det var roligt.
Hoppade i en ny baddräkt vi fått in på jobbet, satt som en smäck, kändes jättebra och var mkt bekväm att bada i :) Vi har fått in höstnyheter nu så lika bra att passa på!
(Ni kan se bild på den nedan)

Dagen rullade sen på med lite städning och kl 12.30 var det dags att hoppa i träningskläderna och köra "genrep" på vattengympan. Astrid fick känna på passet i vattnet medan jag stod och svettades ihjäl, hoppandes och studsandes på land i ca 30 graders värme..
Så jäkla skoj och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med passet so far, ett starkt vg! :) Några små ändringar kan det komma att bli längre fram för det är tex en låt jag spyr på snart som jag behöll bara för att mina deltagare ska känna igen något från det gamla passet och jag tror dom gillade den låten så..
Annars så är det en musikblandning med bland annat Robyn, Di Leva, Michael Jackson, The Moniker, TLC, Danny, Agnes, Elvis, Sean Kingston, Tomas Ledin (hehe) och till och med Markoolio och Linda Bengtzing ;)
Det gäller att blanda så en själv gillar det mesta men så även pensionersdamerna känner igen och gillar en del, som typ Ledin ;) Jag vet..Tomas Ledin lixom.. Men allt är bättre än Nanne Grönwall!
Har ändå rätt så "ung" och poppig musik rätt igenom och inte så mkt som dom kommer känna igen men musiken är glad och pigg och det är det viktigaste tycker jag.
Efter passet så var min arbetsdag över så jag fortsatte en stund inne på gymmet med lite rehab, lika bra att passa på!

Väl hemma hos flickorna blev det koppel på och sen en långpromenad på 40 minuter runt härliga Sjöstugan. Flickorna fick springa lösa och busa som galningar och vilken energi dom hade!?
Tror dom är lite understimulerade just nu så det får till att bli lite bättring på den biten!
Blev en kaffe hos syster sen lite drop-inkäk hos bror min. Maria hade lagat en helt gudomlig soppa som jag fick äran att smaka på, tack för det <3
Några gosiga pussar från Algot och sen hopp i bilen och hem igen.

Nu sitter jag här och känner mig rätt nöjd med tillvaron.
Ni måste tycka att jag är schizofren eller nåt som ena dagen skriver om min ångest och oro för att någon dag senare komma med sådana här inlägg. Men that´s me.
Funderar dock på att försöka göra om lite på bloggen, bara det att jag inte vet hur jag ska göra (jag suger på sånt..)
Skulle vilja dela upp mina inlägg i typ privata inlägg och träningspepp.
Känner att det vore lite kul att forma bloggen mot lite mer träning men självklart vill jag "skriva av mig" när det behövs oxå. En känslomänniska kommer jag alltid vara.
Och så vill jag fortfarande jättegärna ha hjälp med en ny header av någon! Eller ett helt nytt utseende på bloggen egentligen.
Känner någon sig sugen på att hjälpa till så hör gärna av dig!

Körde ju min vattenfys i måndags och cirkelfysen på gymmet i tisdags och det är så kul att vara igång igen! Jag berättade ju om vattenfysen sist och passet på gymmet i tisdags var minst lika bra! Kom 16 pers varav 4 nya. Kan säga  som såhär, tror dom kan ha lite ont idag med tanke på att min syster och väninna knappt kan gå..hehe.. ;)
Är så pepp! Nu jäklar ska jag komma i form igen!
Är ni med!?!

Full rulle!

Denna dag har det varit full rulle från start känns det som.
Började med promenad med flickorna sen besök i Ryd hos kiropraktorn, detta var tredje gången och det känns betydligt bättre.
Dit igen på onsdag.
Det blev sen lunch med farsan och kl 15 började jag jobba.
Spenderade de första 2 timmarna ute i simhallen och övade på mina nya vattengympa-låtar, kommer nog bli ett bra pass!
Åsa fick vara i vattnet och känna på övningarna och det var kul! Alltid bra att ha någon i vattnet som kan berätta hur det kändes om en inte vill hoppa i själv ;)
Hon tyckte det var asjobbigt iaf. Bra! Då är det som det ska!
Men damnit va varmt det blir med en gång alltså! Hade nästan glömt det, hur ska det gå på fredag..?
Plus att min kondis inte är vad den brukade vara heller... puh!
Blev en kort "paus" med lite jobb vid datorn för att sen köra igång och hålla i mitt vattenfyspass.
Det var så jäkla kul! Kom hela 18 pers vilket är superbra för att vara första passet!
Jag körde min nya uppvärmningslåt jag kommer ha i VG-passet och den blir super plus att jag körde en bål/arm-låt mot slutet oxå, grym den med!
Jag känner mig så peppad inför hösten! Det var så härligt att se alla mina kompisar i vattnet, alla glada och sugna på att köra skiten ur sig :)

Imån blir det cirkelfys inne på gymmet, ska bli spännande och se hur många som dyker upp där..? Är rädd för att det kan komma att bli väldigt trångt men det visar sig..
Får planera passet efter att det förmodligen blir mkt folk helt enkelt, blir bra det :)

Just det! Förtidsröstade oxå så nu är det ur världen!

Det enda mindre bra med dagen är att jag nu efter att ha tränat mkt idag har väldigt ont i mitt knä... :(

Framtid

Det där samtalet som betyder så mkt och som får mig att le både ute och inne.. 

Framtidsplaner och tankar.. 

Allt ser så ljust ut, det kommer komma och allt kommer bli fantastiskt!

Det är fina grejer det och som jag längtar :)

Mitt sämre jag

Skrev igår om känslorna i mig som väcks pga allt hat hos människor. Hur jag mår dåligt av det osv men det är inte bara det som påverkar mig just nu.
Senaste dagarna har jag varit i obalans. Eller jag menar sista tiden. Jag har inte varit den Emelie jag vill vara.
Jag trodde för ett tag att jag nästan var "frisk" från mitt dåliga beteende och mående (förutom vissa dagar som är lite sämre) men det visade sig vara lögn. En "gammal vana" börjar smyga sig på igen är jag rädd..
Allt oftare kommer jag på mig själv med att tänka dom där dumma tankarna igen men värst är att jag låter dom styra och påverka mig så starkt att det påverkar min vardag, mitt jobb och mitt förhållande. Jag är oftast medveten om att det bara är tankar och ingen verklighet men kan ändå inte hindra dom från att komma och leva rövare i mitt huvud.
När jag inte längre kan ignorera tankarna och klumpen i magen blir jag ingen rolig människa att vara nära.
Dessa dagar ser jag ingenting bra med mig själv, jag kritiserar mig själv i precis allt och tror att alla runt omkring mig egentligen inte tycker så mkt om mig som dom säger.
Att egentligen vill dom inte vara med mig. Egentligen är jag inte den person jag så länge trott att jag är.

Jag känner mig ful och otillräcklig. Jag jämför mig med allt och alla och successivt bryts mitt självförtroende ned bit för bit.
Jag vet inte vad detta har att göra med från början? Är det bristen på träning som gett mig någon sorts ångest jag innan inte var medveten om men som sakta smugit sig på? Är det åldersnojja?
Är det för att jag nästan aldrig "gör mig fin" längre utan jag jobbar (svettas, städar osv) eller så går jag i myskläder/jaktkläder, skitig, osminkad och allmänt ovårdad. Jag vet inte.
Jag trivs ju på ett sätt med att inte behöva fixa iordning mig hela tiden men just nu känner jag att jag kanske måste börja igen för att inte bli deppig varje gång jag ser mig i spegeln. Fy fan va löjligt det låter! Och jag som ändå står för att en ska orka stå emot alla löjliga ideal och all förväntan på hur vacker, fräsch, sexig och glad kvinnan ständigt ska vara.. Jag spyr på det!
Men så är jag formad av min tid eller om jag ska kalla det skadad av min tid ist kanske..
Jag blir extremt påverkad av vad andra tycker eller inte tycker om mig, säger eller inte säger och sen allt skit på tv och i media!
Jag är i extremt behov av bekräftelse vissa perioder fast jag vet egentligen inte om det skulle hjälpa?
Förmodligen inte.

Som jag önskar att vi aldrig lärt oss att lägga vikt/betydelse vid komplimanger. För det är ju i grund och botten inte viktigt överhuvudtaget. Vad säger det om mig som person egentligen, om jag är söt eller inte, har "rätta formerna" eller inte.
Men så är det. Jag har alltid haft extremt höga krav på mig själv, i allt, och kommer förmodligen alltid ha vare sig det rör sig om mitt yttre, mitt arbete, min personlighet, mig som vän eller flickvän, syster eller dotter.

Hur eller hur så känner jag mig fortfarande trasig till och från. Jag är livrädd för att bli lämnad, inte förstådd eller älskad. Jag får dödsångest och panik över att jag är 30+ och inte kommit någon vart.
Jag känner igen alla dessa tankar och mitt beteende. Dom är precis som för några år sedan när jag var nere och snuddade vid botten och där tänker jag inte hamna igen.
Jag har svårt att tro att det skulle bli så illa nu när jag har min familj, vännerna, mitt drömjobb, friska hundar och Rikard men fortsätter jag så här kanske allt det inte är kvar.

Jag vet hur jag borde vara men det är inte lätt alla gånger. Vissa gånger går det vägen och andra är jag inte stark nog eller så händer något som rubbar mig.

När jag är mitt sämre jag behöver jag extra mycket kärlek <3

Hatet

Hur ska jag börja..?

Det blir samma tjafs och gnäll som vanligt om mående hit och dit. Klump i magen, tankar som väcker känslor, känslor som väcker tankar.

Händelser och situationer som upprör. 

Nu kan jag inte skylla på pms tyvärr dock, som sist.

Det är så mkt runt omkring som just nu väcker starka känslor hos mig. 

Allt hat i människor gör mig arg, uppriven och ledsen.

Inskränktheten skrämmer, okunskapen skrämmer, oviljan att hjälpa andra gör mig besviken på människan och jag vill bara sparka rakt ut.

Jag kommer inte ifrån det någonstans heller!

Ständigt på tv, hos människor jag möter, på internet, fb, instagram, ja till och med på jobbet bland dom som tränar hör jag hatet.

Har människan förlorat all empati? Eller har hen aldrig haft någon?

Sorgligt.

Jag är heller inte stark nog i mig själv just nu att orka kämpa, säga ifrån i alla lägen eller lyssna och argumentera som så många andra gör. 

Jag vill stänga av, blunda och sudda bort för att sen öppna ögonen en dag och se att människan har gjort rätt.

Okunskapen försvann.

Allt hat är borta.