Mummen: Parlamentet coachar och motiverar :)

Idag har varit helt fantastisk! Den har spenderats mestadels inne i Kalmar på Kalmar teater och en föreläsning/inspirationsdag. De medverkande var Pia Johansson (komiker och skådespelerska) och Elizabeth Gummersson som är coach inom kommunikation, personlig utveckling, motivation och massor annat. Det var så himla intressant, lärorikt och kul att jag är helt upprymd och ivrig!! Jag vill börja arbeta med mig själv, vill ta kurser/föreläsningar om personlig utveckling, bli trygg i mig själv till hundra procent och lära mig att på bästa sätt möta andra människor i livet.
Kombon med dessa två kvinnor var helt perfekt!

Hur kommunicerar vi med andra människor?
Hur kan jag veta om mina arbetskamrater förstår mig?
Är jag tillräckligt tydlig?

Bara för att jag säger en sak till någon och har en viss förväntan på den personen, att hen tex ska göra det jag ber om betyder ju inte att personen ifråga tänker som jag.
-Ringer du mig sen?
-Visst!
Tiden går, timmar passerar och tillslut ringer det (alldeles för sent mot vad jag förväntat mig) och jag svarar irriterat
- Så dags att ringa nu eller??!!
Här kan den andra personen välja att antingen (som många gör) kontra, oxå hen irriterat,
- Ja vadå då?!! Har du bråttom eller!!
En onödig konflikt är igång.
Alt två är att den andra parten svarar glatt och lugnt
- Ja :) jag hade lite att göra först men nu Äntligen kunde jag ringa! Vad var det du ville? :)
Här blir jag antagligen lite paff och kommer ner på jorden igen, allt pga hur jag blev bemött.

Detta var lite krångligt att berätta så man förstår..hm..

Elizabeth och Pia spelade upp små rollspel som visar hur lite ett bemötande kan påverka.
Skulle jag tycka att min arbetskollega kommer in på jobbet en morgon och är skitsur och lite otrevlig så kanske jag blir irriterad jag oxå och tänka- Fan va hen är sur då? Har jag gjort något eller? *mutter, mutter....
Så reagerar nog väldigt många människor men tänk om man istället:
- Hur är det? Har det hänt något, vill du berätta? (självklart gör man så med många av sina vänner oxå men ni förstår vad jag menar) Inte? Ok, men jag finns här borta om du behöver något :)
Ibland är jag snabb på att nappa på betet, är någon sur mot mig blir jag lätt det tillbaka eller undrar om jag gjort något fel och blir orolig.

Skit oxå va dåliga mina exempel blir!!! Jag fick iaf väldigt många "ahaupplevelser" under föreläsningen, små som stora saker jag gör i vardagen som så lätt kan missuppfattas av folk.
Desto tydligare jag är, desto bättre kommunikation mellan mig och mina omkring.

Elizabeth ritade en stor cirkel och gjorde en pytteliten del svart, rättare sagt 7%. Det står för våra ord i en kommunikation. De andra 93% står för hur vår röst låter, vårt kroppsspråk och våra ansiktsuttryck. Därför är det superviktigt att man är Tydlig i sin kommunikation och att man även med de 93% intygar att ens ord stämmer. Står du med armarna i kors, ser sur ut men säger- Nä, inget har hänt, jag är inte sur... Rimmar lite dåligt eller hur?
Tänk då hur tydlig man bör vara i sms och mail, där det enda du har är texten, alltså dina ord. Här är vi rätt bra på att använda :) och ;) och annat för att visa vilket humör man är på.
Jag menar- Vilka har inte analyserat sönder ett sms man fått av någon heelt i onödan egentligen visade det sig sen? ;)

Det pratades även om sympati och empati, vet ni skillnaden?

Jag berättar för en vän- Usch..min katt har dött.... :(
Vännen- Så tråkigt.. Jag hade oxå en katt som dog, jag vet precis hur det känns...Asjobbigt asså..
Sympati= Vet hur det känns

Jag- Min katt dog igår....:(
Vännen- Nämen gud så tråkigt... :( Hur mår du? Vill du prata om det..? Ska vi sätta oss ner..
Empati= Vännen känner med dig

Jag känner igen mig i båda men dessvärre mycket i Sympatin..hm.. Beror väl på vad det är vännen berättar iof..
Jag brukar ofta dela med mig av liknande händelse eller vad det nu kan vara och jag tror det i många fall är för att dämpa vännens ångest inför det som hänt? Om det hänt något pinsamt för någon av mina vänner, något som verkligen tynger personen så vill jag ofta ta bort ångesten genom att berätta liknande händelse som jag varit med om. På så vis känner förhoppningsvis vännen sig lite mindre ensam i händelsen?
Detta är självklart i en del fall bra tycker jag men ibland kanske vännen bara behöver få prata om det, lätta hjärtat utan att jag berättar vad jag har varit med om..?
Eller har jag fel?
Det kan även vara när det rör positiva saker man vill berätta om för någon. Man är uppspelt och ivrig att få berätta men personen, som jag nu vill bara ska lyssna, avbryter och kontrar med Sin berättelse om något häftigt som hänt.
Sånt kan vara sååå tråkigt... Jag vill inte vara så. Jag vill att personer i min närhet ska känna att jag lyssnar och intresserar mig för vad hen har gjort, känner och tänker.

Kort och gott!
Jag tänker följa Elizabeths blogg, lära mig att utvecklas som person och medmänniska.
Kika in där ni oxå så kanske ni förstår, vad jag försökt berätta, lite bättre ;)
Får jag skylla på att det varit en lång dag? ;)
Elizabeths blogg :)

Kvällen avslutades hemma hos cheferna på en lång och underbar middag goda vänner :)
Perfekt dag helt enkelt!