1v gammal...

Idag var jag hemma hos den familj där en hjälper oss att tolka och fikade.
Fick träffa barnen, veta deras historia och bakgrund men även se bilder och en film på vad dom var tvungna att lämna i Syrien..
Om ni läste mitt inlägg i morse så vet ni redan att idag var jag extra känslig och lipig pga olika anledningar.
Kan säga att dagens möte och fika inte gjorde det bättre precis..

Tror ingen kan förstå hur det känns för dessa människor!!?

Jag fick se en film, deras sista film, från deras superfina villa i Syrien. Dom hade städat den från golv till tak innan dom var tvungna att lämnade den.
Dessa människor (denna familj) har alltså hög utbildning, massa olika certifikat och hade toppjobb och ett hem där efter. Min vän (tolken) blev alldeles tårögd när hen berättade sin historia och visade filmen och jag, såklart, kunde inte hålla tårarna tillbaka..
Fy fan säger jag!!

Att behöva lämna allt det där, som förmodligen inte ens står kvar idag, och nu behöva trängas på dryga 15-20kvm i ovisshet och rädsla för att behöva åka tillbaka till ett hem i ruiner. Eller om en väljer att säga- Åka tillbaka till döden.
Allt dom slitit för och sparat är som bortblåst.

Men idag var inte bara gråt utan massa skratt oxå! Dessa människor är, trots allt, sådana glädjespridare och även om det kan låta som att detta bara är tungt för mig så kommer jag alltid hem med mer energi än jag hade med mig dit :)

Här kommer en bild på en rysk liten bebis, 1v gammal och som innan ikväll endast låg invirad i en filt i vagnen (vagnen fick dom idag så innan har dom burit bebisen) och en tunn bodyliknande sak på sig..
Nu är plutten varm och go <3