Deckade igår och har sovit som en sten. Vaknade med en klump i magen.
Tänker "vara stark" idag, för deras skull. Det är värst för dom, jag överlever detta.
Ikväll ska vi fortsätta utdelningen så vi blir klara någon gång, känns som att vi hållit på i en evighet..
Jag lovade Ramia att jag kommer vara med henne och hennes familj varje kväll efter jobbet och att hon får gråta hur mkt hon vill, älta hur mkt hon vill men sa oxå att jag vill att vi ska försöka göra "vanliga" saker så hon kan tänka på annat, om det så bara är för en kort stund.
Hon måste vila från all oro.
Att vi analyserar vad vi tror kommer hända hjälper oss inte idag försökte jag få henne att tänka/förstå.
Nu är överklagan sänd och vi kan bara vänta på svaret. Fram till dess får livet fortsätta om inte annat för barnens skull iaf <3
Jag och mamma satt uppe länge igår och pratade om detta. Tror detta kommer lösa sig, på något sätt.
Och när min mamma säger något/tror något så tror jag henne..
Det var av en anledning som jag och Ramia möttes och blev så goda vänner!
Kankse var det för att jag skulle hjälpa henne att kämpa när hon inte orkar. (nu analyserar jag..)
Japp, det tror jag!
Dagens låt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar