Vi fungerar så olika från person till person..
För mig är det viktigt att känslomässigt må bra och känna att jag behandlas som jag förtjänar att bli behandlad eller att jag lever det liv Jag vill leva, har de vänner Jag vill ha, det yrke Jag vill, att jag på fritiden gör något Jag älskar osv..
Jag struntar i om jag har ett jobb, boende, bil, alla "livsnödvändiga" materiella ting och allt annat som hör till livet och som en "ska vara glad och tacksam för", om jag ändå inte mår bra..
Vad hjälper det då?
Självklart är jag tacksam för att jag varit bortskämd på många vis hittills i mitt liv vad det gäller både arbetslivserfarenheter som erfarenheter från livet, bra som mindre bra.
Det har gjort mig till den jag är idag.
Fast länge har jag grubblat, velat och mått ganska dåligt.
Jag kände att jag måste göra en förändring. Skulle jag våga?
Ni som känner mig vet att jag är en positiv och glad person som gillar fart och fläkt! Jag är serviceminded, kreativ och utåtriktad! Jag är bra på det mesta jag tar mig för och vill se mig själv som en bra person, vän, syster, dotter, kollega osv..
Men..
Jag har sedan en ganska lång tid tillbaka känt att jag inte varit rätt person på rätt plats gällande mitt jobb. Efter en 5 månaders provanställning kände jag tillslut att, nej detta är inte rätt.
Detta är inte vad jag vill arbeta med av olika anledningar och därför är jag inte heller mitt bästa jag och känner inte att jag brinner för det jag håller på med. Jag gör inte ett så bra arbete som jag kunnat göra eftersom detta inte är jag och det känns inte bra.
Det finns säkert någon annan som kan göra mitt arbete bättre, någon sysslorna passar bättre helt enkelt.
Detta var ingenting jag kom på över en natt utan är jag ärlig så har jag känt att detta inte var rätt nästan från start. Men länge försöker en bita ihop och intala sig själv att "det är bara jobbet, det är inte allt" eller "I-landsproblem" osv.. Skärp dig Emelie! Vadå om du inte trivs på jobbet eller känner att det är rätt, det finns dom utan jobb..
Massa tankar och fram till för någon vecka sedan fanns det inte i min värld att faktiskt tacka nej till fortsatt arbete efter provanställningen.
När jag gick in i detta trodde jag aldrig att det skulle bli så här och jag kan inte säga annat än att jag iaf har lärt mig massor, både om yrket i sig men främst om mig själv.
Jag tog ett beslut, utifrån mina upplevelser, efter att noga vägt för och emot, analyserat hela situationen och sett över min livssituation.
Vad vill Jag? Hur vill Jag leva? Vad mår Jag bra av? Vad är Jag bra på?
Vart kommer jag till min rätt? Vart kan jag vara i mitt esse?
Jag har ju tack o lov ( i detta fall ) inga barn eller så att ta hänsyn till och jag bor ju faktiskt i lilla Sverige där vi är rätt bortskämda med att kunna göra vad vi vill på ett helt annat sätt än i många andra delar av världen.
Jag har möjligheten att "tänka om" eller "byta riktning" när som helst i livet och än är jag ung så varför fortsätta där jag inte trivs när jag har möjligheten att göra vad som känns rätt för mig?
Jag prioriterar välmående framför allt annat, har alltid gjort och kommer alltid göra.
Alla pengar i världen kan inte ändra på det.
Jag kommer bli kvar här i några veckor till för att sedan sadla om.
Till vad?
Den som lever får se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar