Tankar..

Ibland slås jag av tanken- Vart är jag påväg? Vad kommer hända i mitt liv? Varför står allt bara still, ja förutom tiden då för den går alldeles för fort..
Känner att jag står och stampar, ingenting händer. Har ingen riktig utbildning (har hittills klarat mig bra utan) och vet inte heller vad jag vill. Nu har jag jobb på SF men tänk om dom inte behöver mig till vintern, vad gör jag då? Hoppar på nästa tillfälliga jobb ett tag för att sen byta igen? Så kan man väl inte leva sitt liv, så vill inte jag ha det iaf.. Variation och erfarenhet i all ära men jag saknar en fast punkt. Jag vill bli trygg och känna att jag trivs, att så här vill jag leva. Kommer jag vilja utbilda mig till mäklare, kommer marknaden att vända så det är lönt att bli mäklare? Ska jag söka butiksjobb igen annars eller vad ska jag göra?
Fick höra att jag måste kanske förflytta mig lite för att något ska hända. Men "något" syftar ju jag då på att ev. träffa någon. Trött på att vara ensam och bara gå på nitlotter hela tiden. Känner att det är där mina tankar ofta stannar, det där med att jag är ensam lixom.. Fan jag är snart 30 bast, jag vill ha hus och familj eller iaf någon att vilja ha det med. Vet att jag tjatat om detta förut och tro mig, denna gång lär inte bli den sista heller... Varför blir det aldrig som i en film? Man kan väl iaf få gå på en date med någon, någon som är seriös och vars intresse inte är att dricka sprit hela tiden..
Finns du? Hellu!!??
Förflytta mig? Är du galen!! Lämna fina Öland, nope! Fast jag förstår grejen, kanske skaffa lite intressen där jag kan träffa nya människor. Nu när jag knappt aldrig är ute längre, där jag ändå inte vill träffa någon, så träffar jag ju ist ingen?
Äsch!
Det kommer bli som jag alltid sagt. Jag kommer vara kvinnan med alla hundar, som aldrig träffade någon, inte fick några barn och nu är försupen på rödvin och kedjeröker.. Eller nåt.