Ibland bara blir det så

Jag vet att det är självvalt att jag jobbar 6 dagar i veckan, någon vecka t om 7, men för en vecka sedan kändes det ok, då var jag glad. Nu är allt jag hade sett fram emot som förstört och jag har ju inte alls samma energi som innan. Då kunde jag ha gjort saker, gått på olika evenemang och varit ute sent utan att det hade kännts jobbigt dagen efter. Nu ser jag inte fram emot särskilt mycket.
Hade roliga kvällar inbokade, eller det trodde iaf jag men egentligen var jag nog aldrig inräknad i dom ändå..
Eftersom allt gick i stöpet och nu är som det är så bestämde jag ändå för några dagar sedan att jag fan inte tänker låta hela sommaren gå förbi och att jag inget roligt ska göra! Därav bestämde jag mig för att göra Strand och E-type med syrran nästa helg, hon och jag å Martin E-type Eriksson! Men det var innan jag skulle få besvikelsen att ingen kunde byta pass med mig på lördagen.. Självklart kan jag jobba dagen efter ändå, gjort det så många ggr innan, men med tanke på allt som hänt och vetskapen om hur jag kan må psykiskt dagen efter alkoholintag så hade jag helst av allt varit lite ledig.. Haft mys med syrran och barnen.. Nu förstår jag hur dumt detta låter och att jag egentligen inte borde dricka då kanske och att jobbet alltid kommer först, så är det och det gör det! Men nu ville jag, för en kväll/natt bara tänka på annat och dansa med syrran utan några hämningar pga jobb dagen efter. Ville bara, om det så skulle bli för bara den kvällen, ha förbannat kul men nu får jag nog tänka om..
Buhu buhu..såå synd om mig.. Nja men ibland krävs det så lite för att jag ska bli riktigt besviken. Jag målar alltid upp saker innan det hänt (jobbar på att sluta med det..) och när jag sedan får bakslaget att det där jag trodde jag skulle göra inte kommer kunna hända så blir jag så ledsen.. Jag visste ju att bara jag byter med någon i god tid så är det inga problem! Sen att andra faktiskt kan ha saker att göra, annat än att jobba, hade jag inte en tanke på..
Får se hur det blir helt enkelt