Tillbaka på ruta ett

Besviken, ledsen, arg, uppriven, sårad, förbannad och tom. Dessa känslor består mina dagar av och jag är så fruktansvärt trött på skiten. Nu tycker jag faktiskt synd om mig själv för jag har fan haft nog av sån här skit i mitt liv! Gång efter gång ska jag bli besviken och närmre och närmre botten sjunker mitt självförtroende. Pissigt att någon annan ska få avgöra om jag ska må bra eller inte..
Precis detta var vad jag väntade på. När skulle han inse att jag inte var så där fantastisk som han trodde.
Det knäcker mig att jag ännu en gång har låtit någon komma mig inpå livet för att sedan få göra mig så ledsen. Igen. Ännu en gång har jag gett efter och vågat tro att det kanske är något bra!?
Fuck off! Inget är bra
Det konstiga är (eller egentligen är det inte konstigt, jag är rätt van numera..) att en person kan "tråna" efter en och alltid svansa som en igel på en när man träffas ute men när en väl fått en så är det inte längre roligt..
Jag vet inte vad folk har för bild av mig?
-Du som är så glad jämt! Du som är så snygg och trevlig, smart å framåt!! Det finns massor som vill ha dig!
Jovisst..jag märker det..
Jag duger till en sak och endast en sak.. Precis så känner jag att det är! Något fel måste det vara för jag kan verkligen inte alltid ha oturen att träffa oärliga människor..
Jag vill tro gott om folk men nu ger jag nog upp