Något jag "lider av" titt som tätt är som sagt ångestkänslor. Eller att jag är allmänt låg och inte trivs med mig själv. (jobbigt I-landsproblem jag vet..)
Ska erkänna en supertöntig och ytlig sak.
Det som gjorde att jag fick "återfall" av denna ångest för några dagar sedan var att jag såg filmen från Frisörens Modevisning.
Det var väldigt länge sedan jag såg mig själv på film, typ sjukt länge sedan, och jag blev påmind om varför.
Med risk för att låta urlöjlig och töntig säger jag ändå detta,
Jag klarar på riktigt inte av det!
Självklart är det fler som inte gillar att vara med på bild, på film eller att höra ens egen röst eller så, det är ett vanligt problem många har. Eller problem och problem är det kanske inte för alla men som sagt för Mig..
Jag hör hur löjligt detta låter. Och jag ska vara tacksam hit och dit..och det ska jag vara om jag jämför med andra som har det värre på alla sätt. Jag tänker på "min familj" från Syrien och genast får jag dåligt samvete för att jag ens klagar.
Mitt problem ligger bara hos mig, i min självkänsla, mitt självförtroende osv.. Fjantigt problem för många säkert men jag tror det är mer vanligt än vad många erkänner..
Men eftersom detta är min plats, där jag kan gnälla, tjata, älta och grina så tänker jag göra det.
Hur löjligt det än är.
Det finns en anledning till alla "modellbilder" som tas på mig om man säger så. Ni kan tycka att jag är ego och bara ska ha "snyggbilder" på mig själv men i och med dessa bilder, där jag är så där snygg, kan jag må bra och känna att- vafan ibland kan jag! Här är beviset på att med rätt smink, fotograf och photoshop kan jag vara modellsnygg. Behöver sådana bilder runt mig för att hålla mig flytande.
Det är inte roligt att inte trivas i sin egen kropp. Att efter att ha sett sig själv på film bli nedstämd och ledsen för att en inser att en inte kan göra något åt det. Jag måste acceptera hur jag ser ut, för det är faktiskt så jag ser ut och kan inte göra mkt åt det.
Jag som kände mig så fin på modevisningen och hela kvällen, på bilderna oxå! Men sen kom filmen, som visar på riktigt hur jag såg ut på catwalken.
Stor, klumpig och sned i hela ansiktet..
Det är när jag ser sånt som jag tänker- Ja det är ju inte så konstigt att jag är ensam.. Och PÅ RIKTIGT tänker jag så och det gör mig ännu mer ledsen.
En del av dom som känner precis så när dom ser film eller bild på sig själv, att dom är fula osv, kan sen bara låta det rinna av och gå vidare. Typ skratta lite åt det.
Där brister det för mig. Jag kan inte göra det hur mkt jag än vill.
Det verkar finnas så många som kan ställa upp på bilder, filmer eller se sig själva i spegeln utan att ens reflektera över det. Typ- Detta är ju jag!
Varje dag kritiserar jag något med mig själv.
Jag får panik för att jag inte kan göra något åt det! Jag vill oxå kunna se bilder på mig från en fest och bara se bilden i helhet och inte granska den, alltså mig själv.
Jag vill trivas i mig själv och min kropp, tycka att jag är bra och fin som jag är.
Ibland när jag känner mig jättefin och för en stund tror det, kanske har jag precis fått en komplimang eller bekräftelse av nåt slag (för det är ju det enda som kan få mig att känna så, aldrig på egen hand), så känns allt bra men när jag sen får återfall så vet jag att jag tänker att alla ljuger för mig.
Jag mår på riktigt dåligt över det faktum att jag inte är den där naturligt supervackra och fräscha kvinnan jag vill vara och det hindrar mig från att må bra.
FAN att jag ska vara så påverkad att det ytliga samhälle jag lever i. Kunde jag inte varit starkare än så. Och jag vet hur löjlig jag är så det behöver ni inte upplysa mig om.
Jag vet att en del säkert tänker att vafan, bit ihop och skärp dig. Finns dom som har det värre.
Japp, det gör det fast detta är mitt problem, med mig själv och ingen annan.
Jag tror att senast jag hade bra självförtroende var när jag var runt 20år men vet att jag även åren innan alltid hade kritiserat mig själv och mitt utseende. Hade en period där runt 20 som var bra sen vände det och har lixom aldrig riktigt blivit bra, bara stundvis.
Nu skäms jag för att jag publicerar detta och jag gör det INTE för att ni ska säga att men du är ju så fiiin eller vacker eller nåt annat.
Jag behövde bara skriva om det helt enkelt.
Så här är jag, ytlig och löjlig och bortskämd och just nu generad.
2 kommentarer:
Jag vill som ofta skapa en dialog eller bara visa att man finns . vill bara skriva att du är väldigt hård mot dig själv , det anar du säkert själv. Men på riktigt, du är för hård mot dig. Jag är väldigt lik dig stundvis och har fått höra att jag är detsamma mot mig själv. så det tar en för att känna en. Ta bara in det, om du vill. Den meningen och se om du kan finna lite tröst i den.//M
Tack, fina ord och råd <3
Jag vet att jag säkert är hård mot mig själv men har svårt att göra något åt det..
Jobbar hela tiden på det
Skicka en kommentar