Det saknade umgänget,

Känner för att få göra mig lite fin, piffa till mig bara så där som jag kan!
Men varför när det inte händer något speciellt egentligen..? Vem ska jag göra mig fin för?
Jag är faktiskt lite sugen på att gå på Crazy Heaven imån för allra första gången men frågan är om jag har någon att gå dit med? Det kommer ju något Rockabillyband som ska vara bra?

Jag är ju, som ni säkert vet, väldigt lyckligt lottad som har en sådan fin kontakt med min familj som jag har :)
Vi umgås nästan jämt och har så roligt tillsammans! Vi tränar ihop, fikar ihop, kollar fotboll ihop(go Man U!!), reser ihop och äter tillsammans flera gånger i veckan, antingen uppdelade (jag äter ju alltid hemma hos någon annan eftersom jag är ensam..) fast med någon annan part eller så samlas vi allihopa och då är vi totalt 11 pers. Detta är då vi (barnen) och mamma med familj, är papsen med så blir vi 5st till, alltså 16 pers. Petsonklanen!
Bra matte va!!??
Detta är super tycker jag verkligen för det är inte alla som har det som vi har det och jag uppskattar det verkligen och älskar hela min familj!
Men, alltid, varje gång är det inte så att en vill gå ut på krogen med sina föräldrar eller syskon utan ibland kanske en känner för att gå ut med bara en helt vanlig vän.
Kruxet är att jag har typ inte så många vänner längre, dom försvann lixom under gymnasiet och i samband med att jag drog till Norge och jobbade. Jag "känner" många men få är mina vänner.
Många har flyttat till annan ort, en del har en glidit ifrån, många har skaffat familj och barn och då är det inte samma sak längre. Både på gott och ont (absolut mest gott såklart, goda barn)
Det är inte lika lätt att hitta på saker som det var förr och eftersom jag är den eviga singeln så vill jag kanske ge mig ut på fest lite mer och kan göra mer spontana saker eller så.. (dock är jag väldigt ospontan)
Lite svårt med när de flesta runt omkring har funnit annat i sitt liv som dom hellre prioriterar.
Och jag förstår dom!!
Hade jag haft familj och barn hade jag inte prioriterat något annat!! Jag hade njutit varje sekund av min lilla familj och lycka!

Jag är nog en stor bov i det hela oxå kan jag tänka mig.. Jag har själv slutat höra av mig till folk, tagit ett steg tillbaka, "sorterat bort" eller oxå "blivit tråkig" som så många tycker att nyblivna föräldrar blir, tycker dock inte jag! Eftersom mina syskon som är mina närmsta vänner blivit päron så har jag ju blivit faster och moster. Nog världens bästa oxå ska tilläggas! Jag uppskattar oxå att hänga med barnen varje lördag i badhuset eller att kolla gladiatorerna fredagkvällar med massa godis men sen kommer den kvällen jag inte känner för det men då inte har någon annan att ringa. Mina syskon har familjer och mina andra väldigt få men fina vänner har oxå respektive och barn eller annat dom måste och vill prioritera.

Nu låter det som att jag inte uppskattar utekvällar med mina syskon eller mina päron och så är verkligen inte fallet!! Förstå mig rätt här. Vi har extremt kul tillsammans annars hade vi inte umgåtts som vi gör. Vi har verkligen som roligast tillsammans!
Fast:
Jag har kommit på att jag saknar ett umgänge helt enkelt. Ett umgänge där vi kan prata om annat än det jag pratar om med min familj.
Jag vill lära känna nya människor, höra deras tankar om livet, få veta vad dom gör och gillar, ogillar eller drömmer om. :) Jag vill dricka kaffekopp efter kaffekopp, eller vinglas efter vinglas med nya människor ibland oxå..
För jag känner att jag är rätt tråkig ibland. Hur spännande är jag lixom? Är kanske inte så konstigt att jag sitter där jag sitter egentligen..?

Hur göra??