Där var oroskänslan tillbaka.. Hatar när mina tankar inte går att styra och jag överanalyserar allt och inget. Hittar på saker som inte finns, är så osäker på så mycket och framförallt mig själv.
Jag har nog egentligen inget att ha magont över men ändå har jag haft en jobbig känsla hela dagen och det vägrar släppa. Så som det oftast är när jag får sådana här dagar..
Har försökt på alla sätt, använt mig av alla mina "övningar" men mest känner jag för att öppna vinflaskan som står en bit bort och deppa ner mig i soffan..
Det är sådana här dagar jag hatar att jag är ensam och inte har mitt egna hem för det sätter igång alla möjliga tankar och alla ger mig ångest..
Känner mig allmänt kass och misslyckad bara.
Vad ska det bli av mig? Vad ska jag göra efter sommaren, kommer allt lösa sig?
Kommer jag någonsin känna att allt är bra, kan jag någonsin komma att trivas På Riktigt?
Och måste jag ha blivit så "skadad" att det gjort mig så fruktansvärt rädd..?
Jag förstör bara för mig själv..
Jag är rädd för att känna <3
Förlåt för detta deppinlägg efter att jag varit dålig på att skriva.
Blir bättre snart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar