Jag har ju som ni flesta vet inte gett upp om kärleken, inte riktigt än iaf!
Jag gick ju med både i match.com och gratissidan Badoo för att se om det fanns någon intressant och likasinnad där ute någonstans.
Fick jag napp?
Oh ja.. Det rasslade till både från höger och vänster med diverse förslag. En del är eller iaf verkar mkt seriösa medan andra mindre seriösa..det märker en ganska fort tack o lov..
Jag fann mig fort några "favoriter" som jag chattade lite extra med och gick även på någon oskyldig dejt med fika och promenad, mkt trevligt!
Även om det inte klickar så är det ju fantastiskt trevligt att träffa nya människor!
Nu har jag fattat tycke för en speciell och vi har oxå träffats några gånger och pratat i telefon ett flertal gånger. Det känns bra helt enkelt! Ja jag kan ju lika gärna berätta det eftersom ni säkert redan fattat det eller kommer snart göra ändå så ;)
Och skiter det sig så kommer ni ju veta det oxå. Jag är ju rätt (väldigt) dålig på att hålla saker för mig själv..
Nu börjar jag dock fundera lite. Och inte för att nåt speciellt har hänt eller så utan bara allmänt.
Det är ju så många som spelar spel hit och dit. Många säger ju som så att "det får en inte göra för tidigt, det kan en inte säga för tidigt, du kan inte träffa vännerna eller familjen redan" osv...
Många regler att följa för att det ska funka helt enkelt.
Men då tänker jag så här.
Varför inte?
Vad ska det spela för roll om jag träffar hans päron snart? Om han får träffa mina bästa vänner? Vad gör det om vi ger varandra en puss "offentligt"?
Om vi skulle känna för det, vad kan det göra för skada? Egentligen?
Skiter det sig så gör det ju det iaf och förmodligen inte pga att han träffat mina föräldrar? (Eller??) haha..
Nä men allvarligt.
Och känner vi för en kyss båda två, damit kyss mig! Lev här och nu!
En annan kille jag träffade tidigare sa redan efter andra dejten att han tyckte om mig ( jag förstorade inte upp det utan blev smickrad) men när jag efter att vi träffats lite fler gånger sa att jag fattat tycke för honom (ja det var precis mina ord) så blev han skiträdd, la benen på ryggen och pep fort som bara den?
Jag trodde att en gillade varandra lite om en träffades upprepade gånger men tji fick jag ;)
Så olika det där.
Hur eller hur. Jag kör raka rör, det får bära eller brista lixom.
Jag är den jag är, känner som jag gör, gör det jag gör och känner för.
Skrämmer det dig så gör det lixom.
Jag känner att det är ingen idé att låtsas vara någon jag inte är för skulle jag göra det och killen faller för mig så är det ju faktiskt inte mig han faller för egentligen?
Utan mitt låtsasjag.
Sen rusar jag inte in i saker såklart, lite sunt förnuft har jag ju ändå och jag skulle inte säga att jag älskar någon efter en vecka eller två, haha! Och jag tjatar inte om familj och barn, vänner hit och dit det första jag gör. Om ni nu trodde att det var sånt jag syftade på längre upp i texten, oh nej!
Jag menar mer att om en vill hålla handen, gör det.
Vill ni ta med varandra på någon familjetillställning redan efter någon vecka, gör det då. Vill ni ses nästan varje dag, se då till att göra det.
Vad spelar det för roll?
Vem vet, det kanske är lika bra att kolla sånt som om det fungerar med familjen och vännerna så fort som möjligt innan saker blir för seriösa? ;)
Och om du fått träffa dessa personer och det sen tar slut.
Ja då har du fått träffa nya människor, förmodligen haft trevligt, är en erfarenhet rikare och förgyllde deras tillvaro en kort stund ;)
Det var mina fredagstankar, tack o hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar