Mina tisdagstankar

Vad gör jag då?

Jobbar mkt denna vecka, har åkt på en förkylning så det har blivit dåligt med träning..

Ångest..

Ikväll mular jag dessutom både glass och massa choklad vilket ger mig mer ångest.

Så funkar jag fortfarande vissa dagar. 

Vet vad jag borde göra eller iaf vad jag inte bör göra men gör tvärtom.

Precis som i lördags när jag var som mest ledsen gick jag ist ut på Strand.. Hade iof rätt skoj då jag helt kopplade bort verkligheten men söndagen var betydligt mkt värre än den hade varit om jag inte varit bakfull..

Vilket jag visste innan jag gick ut.

Men men, bara att bita ihop..

Iom att detta tycks hända mig om och om igen tror jag att jag tillslut kommer bli helt känslokall när det kommer till relationer och kommer ha fruktansvärt svårt att lita och tro på relationen.

Tyvärr måste jag väl säga.

Och det skrämmer mig faktiskt.,

Redan känner jag att jag rycker på axlarna åt det som hänt, jag är ju van, ledsen men van..

Självklart önskar jag att det vore annorlunda men det är ju inte det så..

Har funderat på om det är så att jag i stort sett skulle kunna vilja ha vem som helst bara personen är snäll, någorlunda attraktiv och vill ha mig..?

Nu var han jag hade som dejt för bara några dagar sedan inte sån utan i mina ögon helt fantastisk men ville som sagt inte ha mig eller fortsätta vårt dejtande..

Men ni förstår hur jag menar?

Jag är i så stort behov av att få bekräftelse och närhet och önskar inget hellre än en egen liten familj.

Jag har så extremt mkt kärlek att ge men ingen att ge den till.

Blir det så att jag därför nappar så fort någon visar intresse? Låter billigt jag vet men jag är kanske så pass desperat efter kärlek?

Men visst, jag vågar ju, trots allt, känna och släppa in folk i mitt liv gång på gång så någonstans lever kanske ett hopp fortfarande kvar? Eller en tro på att den rätta finns?

Men tillbaka till att nappa på helt fel personer så var tex han jag träffade innan sommaren helt fel så här i efterhand! Galet när jag tänker på det egentligen? 

Var jag verkligen så desperat?

Skäms typ..

Men ändå blev det vi för en kort stund och det slutade med ett fult dubbelspel och han lämnade mig. Såklart.

Ångrar så att jag lät honom komma nära! Ångrar varenda sekund.

Ja, lite bitter är jag men jag avskyr falska människor..!

Så, nu släppte jag det!

Men hur ska jag göra nu då?

Säg inte- "Sluta leta så dyker han upp" för det är bullshit.

Jag har ju inget liv förutom jobb och träning i lilla Borgholm så ska jag bara sitta och vänta på att han kommer in på jobbet eller vadå? 

Krogen har jag testat och det är aldrig bra, blind date Aldrig igen! 

Hur träffades ni?