Att dö

Härom dagen kom jag och Rikard in på ämnet döden.
Det var ingen lång diskussion utan mest ett konstaterande att den är oundviklig, alltså döden. Han sa väl något om hur den ultimata döden kunde se ut och ja, det hade med jakt att göra ;) haha! Han ville typ skjuta en guldbock och sen dö i en hjärtattack ;)
Jag ville inte prata om att han skulle dö, hemska tanke. Men vi kom väl fram till att ingen av oss vill bli dementa och behöva få hjälp att byta blöjor osv, ingen vill väl bli sjuk och lida mot slutet..
Ingen ide att älta över det tyckte Rikard för alla går vi mot samma öde, frågan är bara om den kommer förr eller senare..?
Och så kunde han rycka på axlarna och prata vidare.
Meeen... Hos lilla Emelie börjar tankarna snurra, överanalysen går varm, ångesten växer, paniken gör sig så smått på känna den också.. Visst var det inte länge efter vårt samtal som jag tänkte på detta men en liten stund var det och eftersom dessa tankar dyker upp titt som tätt hos mig tänkte jag att jag kunde blogga lite om det. För jag är ju rätt säker på att jag inte är ensam om att ibland få lite dödsångest och känna paniken över att jag kommer antingen förlora mina nära innan jag hinner dö eller själv lämna dom ensamma kvar..
Hemska tanke!
Även om jag tror på ett liv efter detta och att jag förmodligen redan levt ett gäng liv så vill jag inte lämna detta. Förstår ni mig? Och jag tror att dom jag lever med idag, dom som är mig nära, har jag förmodligen levt tillsammans tidigare också. En del är kanske påväg ifrån mig medan andra kommer mig närmre i nästa osv.

Men jag kan inte rå för att få en känsla av panik och bli lite ledsen när jag tänker på att detta kommer ta slut. Alla fina jag har omkring mig nu, mina fantastiska syskonbarn, syskon, föräldrar, styvföräldrar, kärleken, vännerna, mina flickor!! Hua...
Men som sagt, ingen ide att tänka på det för vi kan ju inte göra något åt det..
Och skulle jag tillåta mig att tänka på detta för mkt skulle jag bli ännu mer sjuk i huvudet än jag redan är och tro mig, det vill ni helst slippa! Jag också.

Nu har jag pratat av mig lite om detta ämne så nu kan jag släppa det för ett tag :)

Puss på er!