Självförtroendet vart är du

Vet inte om det är mitt tidigare inlägg som startade något eller om hormonerna spökar (vilket jag hoppas) men nu är det bara en sådan kväll.

En kväll då jag kritiserar mig själv på precis alla plan.

Jag hatar mina tankar och jag hatar min kropp.

Jag känner mig sjuk i huvudet och hittar fel överallt. Jag granskar mitt inre och mitt yttre i minsta detalj.

Pga detta blir jag rädd, för finns det något mer oattraktivt än ett dåligt självförtroende och en dålig självkänsla?

För jag vill ju vara perfekt.

Och där blir jag arg på mig själv. Bara det att jag tillåter mig tänka så? Får det att låta som att det viktigaste är att attrahera andra?

Åh! Jag vill bara kunna vara helt trygg i mig själv. Inte jämföra mig med andra, inte påverkas av alla sjuka ideal och allt sexistiskt skit överallt. Men det påverkar mig något enormt.

Det får mig att tro och tycka mindre om mig själv.

Det förstör mig och äter upp mig.