Jag börjar ju som ni vet gärna (egentligen ogärna) att analysera varje känsla och tanke jag får i kroppen vilket inte hjälper till direkt.
Vet hur jag borde tänka och agera när det sker för det har jag lärt mig sedan långt tillbaka nu men inte alltid det funkar så bra..
Tror känslan denna gång har att göra med att jag är rädd.
Rädd för vad som kan hända. Rädd för att allt som känns bra ska visa sig vara lögn.
Även fast jag vet att det inte spelar någon roll vad jag tror, tänker eller hittar på uppe i mitt sjuka huvud, att jag borde släppa och blicka framåt ist, så får jag inte bort känslan.
Jag har så mkt skit i bagaget och det hatar jag er för! Fan för er som pajat mig, mitt självförtroende och min självkänsla.
Fan för er som fått mig att ifrågasätta mig själv, mina nära och framför allt andras avsikter med saker och ting.
Jag vågar ju aldrig bara vara
Fan för att jag tvivlar på mig själv, tycker mindre om mig själv, känner mig otillräcklig och ointressant..
Jag hoppas att den här känslan har med hormoner att göra och att gråten jag har i halsen försvinner om jag låter tårarna falla en stund.
Känner mig helt psyko för egentligen är jag ju glad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar