Ju närmre vi kommer varandra desto svårare blir det..
När jag ser på nyheterna och ser hur familjer är på flykt. Hur lång och svår deras resa är. Alla barn som gråter i panik för att dom är rädda för vad som ska hända.. Dom vet inte vart dom är påväg, vad dom går till mötes.
Kommer dom att överleva?
Jag tänker att precis det där har även min familj varit med om och det där är egentligen den lilla biten..!
Allt annat som hände i deras hem, skolor, på deras jobb, med deras vänner, grannar och familjmedlemmar innan dom flydde.. Usch tanken gör att jag får gråten i halsen. Tänk allt mina pojkar fått se och uppleva!
Det önskar jag inte ens min värsta fiende:/
Nu när jag sitter där tillsammans med dom i deras ynkliga stuga på Guntorp så kan jag inte förstå hur dom ens orkar gå upp om dagarna, hur orkar dom?
Allt dom hade innan och nu har lämnat bakom sig för att aldrig få återse igen.. Nu har dom ingenting mer än de få kläder och prylar som fick med sig i sina små väskor. Tänk er!! Att bli av med allt ni äger, allt som ni har kärt, alla saker ni tar för givet varje dag.
Allt dom hade innan och nu har lämnat bakom sig för att aldrig få återse igen.. Nu har dom ingenting mer än de få kläder och prylar som fick med sig i sina små väskor. Tänk er!! Att bli av med allt ni äger, allt som ni har kärt, alla saker ni tar för givet varje dag.
Men så mkt leenden, den värmen och kärleken jag får från dessa människor är helt otroligt!
Jag antar att jag får dom att tänka på annat kanske..? För en stund glömmer dom allt hemskt och får tänka på annat.
Hur det är när jag stänger dörren och går därifrån har jag ingen aning om men när jag är där är det bus och skratt hos pojkarna hela tiden. Mohammad leker konstant med barnen och dom är kärleksfulla mot varandra och mig.
När barnen går och lägger sig får jag alltid en kram och ett leende <3
Jag tänker på hur obekvämt det måste vara att sova i dom där chinos eller jeansen och t-shirten (dom sover i vardagskläderna).. Och planerar vad jag ska ge dom i julklapp.
Varsin mjuk och skön pyjamas ska dom minsann få!
Men då slår det mig!!!
Är dom ens kvar här då?
Det är ju inte alls säkert.. Dom kan ju bli placerade precis vart som helst och det är inget som säger att dom blir en av dom familjerna som stannar i Borgholms kommun..!!
Tanken gör att jag får smått panik..
Jag ska göra allt jag har i min makt för att dom ska bli kvar här <3
Igår blev jag och Rikard kvar hemma hos dom i nästan 2 timmar efter att vi lämnat av cykeln dom ska få låna. Vi fikade och pratade massor, supertrevligt! Extrakul att Rikard fick följa med och träffa dom och dom verkade jätteglada för att han var med, synd bara att pojkarna sov ;)
Vi bestämde att vi ska laga arabisk mat hemma hos mig nästa vecka! Jag har ju inte bjudit hem dom än nämligen då jag känt att jag inte riktigt haft tiden osv..
Men nu så! Shireen längtar verkligen efter att få laga mat till sin familj igen och det kan jag förstå efter maten som serveras uppe på Guntorp.. Kan inte vara kul att inte kunna laga till den mat en själv vill eller baka sitt vanliga bröd en alltid kunnat göra innan. Att inte kunna/få ta hand om sig själv måste kännas för jävligt som vuxen människa tänker jag.
Dom har inte ens tillgång till en liten kyl där uppe vid Guntorp..!! Så dom kan i stort sett inte äta mer än det lilla dom får för juice, smör, yoghurt ja allt sådant blir ju dåligt om det inte står i kylen så sådant kan dom inte heller köpa hem. Dom har typ bröd, räkost på tub, kex och kakor, Coca cola osv hemma om dom eller barnen blir småhungriga.
Men nästa vecka då jäklar ska det lagas mat så det står härliga till!!
Och gott ska det bli!
Jag älskar arabisk mat!!!
Ha de ha de!
Igår blev jag och Rikard kvar hemma hos dom i nästan 2 timmar efter att vi lämnat av cykeln dom ska få låna. Vi fikade och pratade massor, supertrevligt! Extrakul att Rikard fick följa med och träffa dom och dom verkade jätteglada för att han var med, synd bara att pojkarna sov ;)
Vi bestämde att vi ska laga arabisk mat hemma hos mig nästa vecka! Jag har ju inte bjudit hem dom än nämligen då jag känt att jag inte riktigt haft tiden osv..
Men nu så! Shireen längtar verkligen efter att få laga mat till sin familj igen och det kan jag förstå efter maten som serveras uppe på Guntorp.. Kan inte vara kul att inte kunna laga till den mat en själv vill eller baka sitt vanliga bröd en alltid kunnat göra innan. Att inte kunna/få ta hand om sig själv måste kännas för jävligt som vuxen människa tänker jag.
Dom har inte ens tillgång till en liten kyl där uppe vid Guntorp..!! Så dom kan i stort sett inte äta mer än det lilla dom får för juice, smör, yoghurt ja allt sådant blir ju dåligt om det inte står i kylen så sådant kan dom inte heller köpa hem. Dom har typ bröd, räkost på tub, kex och kakor, Coca cola osv hemma om dom eller barnen blir småhungriga.
Men nästa vecka då jäklar ska det lagas mat så det står härliga till!!
Och gott ska det bli!
Jag älskar arabisk mat!!!
Ha de ha de!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar